Marocko brukar lyftas fram som det mest jämställda landet i Nordafrika. Sedan 2004 när man antog en ny familjelag har barns och kvinnors rättigheter förbättras rejält. I dag har en marockansk kvinna rätt att skilja sig om äktenskapet är dåligt och laglig giftas­ålder är 18 år. Likväl finns kvinnor som samhället vänder ryggen.

I reportageboken En hedersam kvinna berättar Jennie Silis om marockanska kvinnor som föder barn utanför äktenskapet. Med en lagstiftning som med få undantag förbjuder abort och sex före äktenskapet blir den ogifta gravida kvinnan inte sällan paria – förskjuten av familjen, exkluderad i samhället. Under fyra år har Silis följt arbetet på Oum El Banine i Agadir, en liten, lokal ideell organisation som arbetar med att stödja drabbade barn och kvinnor, bland annat genom att erbjuda skyddat boende och daghemsplats. Studien, som påbörjades när Silis som student praktiserade i organisationen, har utvecklats till glödande angelägen populärvetenskap som balanserar fint mellan det subjektivt genomlevda och hårda fakta.

Förutom en initierad diskussion kring Marockos juridiska system, sharialagar och intressanta begrepp som skam- och skuldkultur tar boken upp de drabbades historier. Här kan jag känna en liten tvekan inför Silis formval. Kommer dessa plågsamma historier om förnedring, svek och ensamhet verkligen bäst till sin rätt som sammanfattande fall­beskrivningar, skrivna i tredje person? Varför inte låta kvinnorna berätta i jag-form? Däremot tycker jag mycket om Silis egen berättarröst som är saklig, självkritisk och varmt engagerad. Till bokens stora förtjänster hör annars dess uttalade vilja att komplicera debatten om hederskultur.

Ja, det här är populärvetenskap i ordets bästa bemärkelse.