Man blir nyfiken på om alla rättsfall i Tyskland verkligen kan vara så fascinerande som de är i de två volymer med sparsmakat berättade kriminalnoveller av Ferdinand von Schirach som nu har kommit ut på svenska med titlarna Brott respektive Skuld. Författaren är själv försvarsadvokat men en sådan bör väl inte vara hur öppenhjärtig som helst och några fall med trafikböter borde han ha haft i sin praktik.

Jag tror man får utgå från att det är en stor konstfärdighet som ligger bakom berättelserna även om stämningen i dem känns övertygande autentisk.

Historierna har skiftande karaktär. En redogörelse för ett barmhärtighetsmord på en dödssjuk broder är tragisk och gripande, men samtidigt för smutsigt verklig i sin psykologi för att bli ett dugg sentimental. En annan, mycket kort anekdot om en galning på besök hos advokaten är så perfekt i sin avslutande poäng att den knappast kan vara sann. Andra fall är patetiska: rånarna som får med sig en gammal trasig mugg och inte begriper att det de har fått tag på är en ovärderlig japansk teskål. Misstaget leder till flera människors död.

Några fall är mystiska och förblir oförklarade även sedan de behandlats av rättsväsendet. I en överraskande novell föds ett mattesnille i en kriminellt belastad familj som inte alls förstår sig på hur slugt han hjälper dem med sin begåvning.

Alla som tröttnat på tunna deckarintriger som sträcks ut över hela romaner med hjälp av utfyllnadsprat bör genast läsa Ferdinand von Schirach som aldrig skriver ett ord för mycket. Hans berättande är stramt och effektivt även inför extrema fenomen, som när han skriver:

”Det finns olika typer av kannibalism. Människor äter människor för att de är hungriga, för att de följer en ritual eller helt enkelt för att de har allvarliga personlighetsstörningar, ofta med sexuell prägel.”

Själva sakligheten får läsaren att hoppa högt.

Inget är enkelt i dessa rättsfall. Författaren försöker sig inte på några teorier om vad ondska kan vara men han ställer läsaren inför svåra, oväntade frågeställningar. Vi får inse att lagen inte alltid är rättvis och att det kan vara oklart vad som egentligen är en förbrytelse och vad som är ett straff. När en man som slagit ihjäl sin fru med en yxa känner ånger kan det vara för ett brutet kärlekslöfte, inte för själva mordet. Efter att några våldtäktsmän blivit frikända sitter deras unga försvarsadvokater förstummade på tåget hem: ”Vi hade blivit vuxna, och när vi gick av visste vi att inget någonsin skulle vara enkelt igen.”