Den som någon gång undrat vad som kan tänkas hända med coming of age-litteraturens alla vilsna unga män och kvinnor efter att romanerna tagit slut och slagits igen får i Paul Austers nya roman Sunset Park ett möjligt svar. Här möter vi nämligen 28-årige Miles Heller som vid 21 års ålder i panik lämnat New York och studierna vid Brown för en kringdrivande tillvaro i Florida. Tillsammans med ett gäng udda existenser ockuperar han ett övergivet hus i ett slummigt område i Brooklyn och så utvecklar sig Miles Hellers privata drama strax till en kollektivroman.

De andra boende: duktiga litteraturdoktoranden Alice, nervösa hobbykonstnären Ellen och den slafsiga trummisen Bing är alla strax under 30 och liksom Miles föräldrar, förläggaren Morris och skådespelerskan Mary-Lee, alla verksamma i en kulturbransch på nedåtgående. Ur hand i mun hankar de sig fram i tillvaron: de förra med någon tråkig bisyssla som egentlig försörjning och de senare förberedda på en snar pension.

Sunset Park är egentligen en rätt vanlig relationsroman, något som å andra sidan är ovanligt för Auster. Om han vanligtvis är en obehagets och myrkrypningarnas författare så har han denna gång skrivit en roman som tvärtom är mycket trivsam. Den är lättsam, snygg och saknar helt mysterier. När romanen är som bäst påminner den om något av F Scott Fitzgerald, i sina sämre stunder om en Hollywoodproducerad romantisk komedi.

Även om lättheten mot slutet blir lite väl flyktig och ytlig tycker jag att Auster har lyckats beskriva något väsentligt i samtiden: de vitt skilda förutsättningarna för de tidiga 80-talisterna och deras föräldrageneration. För Miles Heller och hans rotlösa vänner finns, när deras personliga tonårskriser avlösts av en världsvid ekonomisk sådan, på den hårda arbets- och bostadsmarknaden inget utrymme att bli vuxna. Och så lämnar denna ljusa komedi trots allt ett lätt obehag efter sig.