Senast Nobelpriset i litteratur gick till Sverige, när författarna Eyvind Johnson och Harry Martinson – båda ledamöter i Svenska Akademien – fick priset 1974, utbröt en proteststorm.

- Man trodde att världen skulle misstro Nobelsystemet och opartiskheten när man valde inte bara en, utan två, svenskar, säger Peter Zander på Nobelmuseet i Stockholm.

- Däremot fick det ett varmt mottagande bland gemene man. De var två författare med folklig förankring.

Pristagarna skylldes för att inte nå upp till tillräcklig litterär kvalitet. Harry Martinson tog kritiken hårt.

- Några år senare tog han sitt liv. Vad det berodde på är svårt att veta, han var deprimerad redan innan. Men han blev ganska bitter över det litterära samhället och det här gjorde inte saken bättre.

Och kritiken mot valet av en svensk kan dyka upp igen, tror Zander.

- Frågan ligger nog i pipelinen eftersom den debatterades så mycket då. Statistiskt sett är det fler från norra Europa som får priset. Om man ska fördela priset rättvist så är det redan ojämnt.

Peter Englund är inte rädd för kritik för att priset går till en svensk.

- Med tanke på att det var nästan 40 år sedan sist – det är ju inte så att det händer med en fruktansvärd regelbundenhet, säger Englund.

Han pekar också på att en rad tidigare Nobelpristagare nominerat Tranströmer som pristagare.

- Vi kan vara lugna för att de vet vad de pratar om. Han är ju också mycket spridd och väldigt översatt. Jag tror inte att det finns någon annan nu levande poet som är så översatt – det är ju över 60 språk, så jag vill inte se det som ett provinsiellt beslut, säger Englund.