Jesper Högström
Bok
Jesper Högström
Drömmar av plåt
Weyler
Jesper Högströms bok är rak och anspråkslös, men det krävs mer för att en roman ska bita sig fast, skriver Cecilia Verdinelli.
Relaterat
Artikelserie
- Bokmässan 2011
- Mattsson om Kennedy 2011-09-25
- Samtal rörande Dylan 2011-09-25
- Brännande men rörig 2011-09-24
- Katarina Lagerwall och Lina Wennersten Sören Bondeson 2011-09-24
- Guide till Bokmässan, Söndag 2011-09-25
- Elin Grelsson: Snart är festen nån annanstans 2011-09-25
- Vargas Llosa i Göteborg 2011-09-24
- Grimsrud får novellpris 2011-09-24
- Kvinnlig artist kroppsvisiterad 2011-09-23
- Anna-Karin Palm | Snöängel 2011-09-24
- Silke Scheuermann | Rika flickor 2011-09-24
- Guide till Bokmässan, lördag 2011-09-24
- Herta Müller | Flackland 2011-09-24
- Daniel Levin: Storleken inte obetydlig 2011-09-24
- Chatta med Viveca Lärn 2011-09-24
- Viveca Lärn tecknar alltid sina karaktärer 2011-09-23
- Stor manifestation för Dawit Isaak 2011-09-23
- GP:s litteraturpris till Malte Persson 2011-09-23
- Vilks utan slokhatt på mässan 2011-09-23
- GP:s litteraturpris till Malte Persson 2011-09-23
- Gabriel Byström: Vad Bokmässan i grunden handlar om 2011-09-23
- Helena von Zweigbergk | Anna och Mats bor inte här längre 2011-09-23
- Susanna Alakoski | Dagens Harri 2011-09-23
- Elin Grelsson gav goda skrivråd 2011-09-22
- Nina Hagen | Bekännelser 2011-09-23
- Chatta med Elin Grelsson 2011-09-23
- Guide till Bokmässan, fredag 2011-09-23
- I dag utses GP:s litteraturpristagare 2011-09-23
- Morgan Alling får ljudbokspris 2011-09-22
- Herta Müller slog mot diktatorer 2011-09-22
- Guide till Bokmässan, torsdag 2011-09-22
- Mikael van Reis: Titlar i kolerans tid 2011-09-22
- Nobelpristagare i upprop för Dawit Isaak 2011-09-20
- Bokmässan varvar upp 2011-09-21
Nicke driver omkring i 90-talet utan riktning eller ambitioner. Han jobbar i hamnen och slöläser en C-kurs. Han ogillar arbetskamraterna för att de odlar en proletär stil fast de kommer från medelklassen, liksom han föraktar kurskamraterna för att de ägnar sig åt flum. Han bor i studentlägenhet och stjäl kaffefilter. Han saknar all form av beslutsamhet. Hans kompis från förr, alfahannen Johnny, dyker upp. Jonny tar risker, har planer, får tjejer och utnyttjar sin omgivning. Nicke krymper än mer i Jonnys närhet.
Det finns en del vackert spunna skildringar i denna roman. Det gäller främst de stycken som berättar om Nickes barndom och de som skildrar hans far, den känslomässigt valhänte varuhusföreståndaren som trots framstegstro och pliktkänsla ändå trampar snett. Dessa fina porträtt till trots förblir den vuxne Nicke förunderligt platt: hans apati är svårbegriplig, för att inte tala om hans undfallenhet gentemot taskmörten Jonny.
Stundvis får jag för mig att jag har läst denna roman förut. Det har jag inte, men Nicke har många litterära kusiner i den svenska bokutgivningen. Den hjälplösa tystnaden mellan far och son, den stilla sorgen mitt i radhusvälfärden, den vilsne ynglingen som förgäves söker en mansroll i ett identitetslöst samhälle som är som gungfly under fötterna på honom – de är samtliga välkända figurer. Det är som bekant något med den samtida mansrollen som sticks och kliar, men Drömmar av plåt förmår inte bidra med några väsentligen nya pusselbitar till den manliga oron.
Stilistiskt är detta en rak och anspråkslös roman. Högström har lagt mycket omsorg om att skriva realistisk dialog och ålagt sig en sträng ransonering vad gäller metaforer och poetik. Det är som om författarens främsta syfte med boken varit att ingen skall kunna anklaga honom för att vara pretentiös. Det projektet har han rott iland med bravur, men det krävs mer än hantverkskicklighet och anspråkslöshet för att skriva en roman som biter sig fast.
* Jesper Högström medverkar bland annat i bokmässeseminariet Drömmar av plåt klockan 13.30 idag.
