I en redan myllrande mässhall invigdes årets Bokmässa under torsdagsförmiddagen av den rumänsk-tyska författaren Herta Müller, 2009 års nobelpristagare i litteratur.

I sitt tal lyfte hon fram den kinesiska författarkollegan Liao Yiwu, som i Tyskland gett ut boken För hundra och en sång, som ett exempel på språkets kraft. Liao Yiwus manus togs i beslag av myndigheterna tre gånger och han hotades med fängelse om han gav ut sin bok i utlandet. Men han lyckades fly till Tyskland, berättade Herta Müller.

Hon talade också om sina erfarenheter i Ceausescus Rumänien, hur skräcken som uppstod i diktaturen fick till och med tanken på självmord att verka lockande.

- I demokratier går litteraturen sina egna vägar. I diktaturer däremot har den inga andra val än att gå verklighetens galna vägar: omyndigförklaring och dödsskräck finns alltid där, sa Herta Müller.

Hon konstaterade att alla diktatorer är lika varandra och deras söner "specialtränade på utvaldhet och kärleksfull hjärntvätt". Diktatorerna reagerar på samma sätt när deras folk gör uppror, menade Herta Müller, och räknade bland andra upp Iraks Saddam Hussein, Ceausescu, Egyptens Hosni Mubarak, som hon kallade "en dvärg med storhetsvansinne" och Nordkoreas Kim Il Sung.

- Diktatorn tiger de första dagarna, sedan konstaterar han att det är sammansvärjningar från väst och kallar det egna folket för ohyra.

I denna galenskap får författaren en registrerande roll, ett tvång att uppleva det som händer, som Herta Müller beskriver både som en plåga och en nåd.

- Där hopplöshet och vegeterande blir befallda tillstånd, blir betraktandet den enda möjliga intellektuella sysselsättningen, sa Herta Müller.