Lilla förlaget Bladstaden har givit ut en rad fina barnböcker de senaste åren. Nu har de vunnit konstnärsparet Sara Hallström (poet) och Vanja Larberg (arkitekt/tecknare) till sitt stall och deras första gemensamma barnbok Sjung den! är en triumf.

Larbergs bilder sjunger över uppslagen: torg, gångstigar, höghus, brevbärare, tvillingar, snö, en hel värld väller fram i färgtäta akvarellsjok för att lika hastigt lösas upp i dis och ömtåliga blyertsstreck. I denna glada upptäckarrytm slingrar sig texten och berättelsen över sidorna.

Vi följer barnets jakt på just sång, sedan fåglarna tystnat på bakgården. Barnet hittar en bra pinne, med vilken hen (för att göra rättvisa åt huvudpersonens obestämda kön) uppfordrande pekar på saker och uppmanar: Sjung den!

Så kommer det sig att enslingen sjunger sin stig, hundägaren sjunger sin hund och i förlängningen den vuxna läsaren sjunger för sitt barn. I alla fall hoppas och tror jag att bokens originella lekfullhet kan locka fram det slags spontansång som man delar just med barn som ännu inte lärt sig ordet pinsam.

Bladstadens grundare Lisa Schmidt är poet, vilket sätter spår både i förlagets fina utgivning och i hennes egen första barnbok, som även den ges ut nu. Plocka bumling-baluns är en barnpoesibok på tema vara i skogen, och ganska konventionellt uppställd med text på ena sidan och bild på den andra.

Bilderna kombinerar foto och teckning: sniglar, fjärilar och löss tecknas mot stammens fotograferade årsringsbakgrund; ett närfotograferat rågblont hår förses med irriterande, inritade granbarr. Just den bilden tycker jag om lite särskilt, eftersom den dessutom ger barren fantasifulla vingar och en oväntad näbb sticker fram.

Annars lever bilderna sällan upp till versernas närsynta fantasifullhet, där Schmidt skriver med ena foten i den verkliga doftande skogen, den andra i Kerstin Bertoft von Rettigs rimsaga Grönsakslandet (med Mårten Morot & co) och den tredje foten i dans med Hellsings herr Gurka. Och så en fjärde fot hos poeten Eva-Stina Byggmästar, som lätt kunde ha trätt på sig samma lilla barkflisblus.

Barken, stenarna, strandsanden, kottarna och harkluttarna får sina dikter, eller sånger om man vill. För längst bak i pärmen finns en cd-skiva med tonsättningar av duon Drakoxen. Tyvärr är musiken en besvikelse. Monoton och syntetisk drar den boken åt det håll den minst behöver: åt det lite för dekorativa och garderade.