Översättning: Jenny Högström

Modernista

Böcker om män råder det ingen brist på i världslitteraturen. Med franska författaren Valérie Mréjens debutbok, fint översatt av Jenny Högström och utvald för Modernista av Bodil Malmsten, får vi nu ytterligare ett tillskott till denna digra genre. Dess titel Tre berättelser; tre män låter sig här nämligen också läsas som innehållsdeklaration.

I inledande Min morfar utgör författarens morfar som systematisk bedrar hustru efter hustru ramen för en verksamhetsbeskrivning av en familj som tänjer på gränserna för det normalneurotiska. Citrusmannen är en berättelse om en dyrkad pojkvän som vägrar att binda sig eller för den delen ens dyka upp vid avtalad tid eller på avtalad plats. Istället ägnar sig denna fria själ åt att se på foton av döda och samla på möglig frukt.

Och i avslutande novellen Eau sauvage möter vi en pladdrande far vars kvävande omsorger om dottern främst verkar bottna i självcentrering.

Tre berättelser alltså, men ingen av dem är berättande i konventionell mening. Istället använder sig Mréjen av ett anekdotiskt uppräknande där ett stycke eller en händelse sällan upptar mer än några meningar, ibland bara en. I Min morfar radas olika familjemedlemmars egenskaper, vanor eller erfarenheter upp.

Citronmannens många egenheter och svek beskrivs i korta små passager och sista novellens far för i sin berättelse ensam talan. Hans tjatiga vädjanden till dottern, ofta framförda via telefon, har helt enkelt listats ämnesvis på ett sätt som gör läsandet närmast klaustrofobiskt.

Mréjen skriver med en ironi som är lätt, sval och munter. Det är aldrig elakt däremot är det ofta roligt, ibland också absurt. Men framförallt skildrar hon mycket träffsäkert tre varianter av en påfrestande och tärande, närmast parasiterande sorts manlighet.

Och det kan det inte skrivas nog böcker om.