Genom hålet där garderoben nyss stod ser Arteil Krill ett öde gräslandskap och långt, långt bort, en drake i dimman.

Peter Bergting har under många år gjort omslag till böcker och rollspel, han har illust­rerat bland annat Jens Lapidus Gängkrig 145 och den egna serieromanen The portent, och det märks i hans romandebut att han varit en flitig fantasyläsare. Han kan genrereglerna, följer dem lagom mycket men skruvar också en aning på beståndsdelarna. Både vad gäller magi och maktkamper, varulvar och annat oknytt, som familjens hund Briar som märker att han inte alls är någon hund.

Arteil har vuxit upp i lilla lugna Gopnyk med sin far. Men det finns ett hål i hans liv – när han var fem år försvann hans tvillingsyster Malda. Tror han. Och det är mycket som inte är som det verkar i världen Arzakkali. Tio år senare är det just Malda som dyker upp genom portalen bakom garderoben. Hon behöver broderns hjälp med något mystiskt, och drar honom med till staden Morwhayle, rikets maktcentrum.

I grunden handlar det om en kamp mellan ont och gott, men det är långtifrån självklart vem som tillhör vilken sida, eller vem som egentligen lurar och utnyttjar vem. Alla verkar ha dolda syften. Inte minst draken Gorgobestor (namnet låter som ett kasst hårdrocksband!), en typisk drake med både integritet och underhållningsvärde. Humor liksom Bergtings bildtänkande livar upp berättelsen, men det förekommer klichéer och flera personskildringar saknar fördjupning.

Att Arteil inte är någon fullfjädrad hjälte är skönt, men emellanåt är han för snäll och godtrogen. Det får mig att sympatisera mer med Malda, som lämnades av fadern på ett sjukhus, adopterades av den onde Häxmästaren och växte upp i otäcka Murlegh, de dödas och odödas stad. Hon utmålas som både starkare och mer osäker, och att hon uppmärksammar och vill förändra sin världs kvinnofientlighet är uppfriskande.

Så visst kommer jag att läsa även seriens nästa två delar.