I Arne Dahls (pseudonym för Jan Arnald) kriminalromaner får man alltid lära sig ett och annat, som inte nödvändigtvis rör polisarbete. Som detta att i språket mandarin finns det fyrahundratretton ljud, som alla kan uttalas med fyra olika tonfall. Då är det inte enkelt för en västerlänning att förstå den exakta innebörden i ”a Chinese whisper”.

När den internationellt gångbara deckardekalogen om den så kallade A-gruppen gick i mål med Himmelsöga 2007 öppnade Dahl för en fortsättning. Den kom redan 2008 i epilogboken – kan man kalla den – Elva där de tio medlemmarna i den numera nedlagda A-gruppen träffas en förmodat sista gång.

De fem första böckerna om Rikskriminalens specialenhet för våldsbrott av internationell art håller på att filmatiseras när Dahl med Viskleken drar igång ett nytt poliskollektivdeckarprojekt: fyra romaner skall det bli om Opcop, en ny och hemlig operativ enhet inom Europol, ett slags EU:s svar på FBI.

För min del hade Dahl gärna fått växla deckarspår helt och hållet, men det visar sig att i Opcop återfinns flera av A-gruppens gamla medlemmar, detta är en direkt fortsättning på Himmelsöga.

Dahl lägger snabbt ut spelbrickorna. På ett G20-möte i London viskar en döende, kinesisk man något i observatören Arto Söderstedts öra. I Nacka tycks det finnas kopplingar mellan en möbelföretagare, barnpornografi, fuffens i Baltikum och en gren av den italienska maffian. I Haag sitter Opcopgruppen, ledd av Paul Hjelm, och väntar på uppdrag. Någon som kallar sig Ariadne (som hon med tråden) skriver mejl som förebådar en fasansfull händelse. I Hampstead Heath, London, hittas en kvinna mördad under bisarra former.

Elfte september, finanskrisen, nationer på konkursens rand, outsourcing av polisiär och militär verksamhet till privata bevakningsföretag, twitter, nya nätverk.

Världen, och brottsligheten, har förändrats, de riktigt stora skurkarna tenderar att vara svårfångade skuggfigurer, men med gammalt hederligt detektivarbete kan man fortfarande komma långt, visar Dahl i bokens bästa parti när Hjelm och kollegorna Corine Bouhaddi (tuff knarksnut från Marseille) och Miriam Hershey, som har ett halvskumt förflutet inom MI5, åker till London för att bistå Scotland Yard i mordutredningsarbetet, på Hampstead Heath.

Som helhet betraktad känns Viskleken, som hamnar i konspirationsteorithrillerfacket, som en introduktion till Opcop och deras verksamhet. Med fjorton huvudpersoner att aktivera blir flera av porträtten inte mer än skisser, men detta är en roman som man läser ut i ett nafs. Dahl skriver ruggigt effektivt.

Fotnot: Leken viskleken går ut på att information förvrängs i varje viskled. På engelska heter leken Chinese whispers.