Under trottoaren är en bok med en historia. På www.undertrottoaren.se har författaren Pernilla Glaser under hösten 2010 bjudit in läsarna till sitt bokprojekt. Bloggens besökare har genom omröstningar fått styra händelseutvecklingen. Resultatet är en feelgood-bok om vänskap, utsatthet och känslan av att vara av en annan sort än alla andra och inte riktigt höra till.

Bokens huvudpersoner är tonåringar och det är sannolikt också majoriteten av dess läsare. Sam befinner sig på flykt. Från vad vet inte läsaren från början, men det pågår en nedräkning. Om ett visst antal dagar är han fri. Efter ett tag förstår man: då fyller han 18 och är inte längre i sin pappas våld. I väntan på detta lever han ett hårt liv på, eller snarare under, gatan, utan mat och i allt smutsigare kläder. Astra sprejar staden i guld på nätterna. Hon har ett hem, men hon är ensam, föräldrarna är döda. Fågeln Ursula håller henne sällskap, och så dyker ju Sam upp. Lova är den som på ytan har det bäst. En alldeles vanlig familj skymtar, men Lova vill inte vara med. Hon ljuger om umgänge med vänner och att hon gör vanliga saker, medan hon i själva verket också har tagit steget ner under trottoaren. Där råkar hon verkligt illa ut innan hon träffar rätt – i form av Sam och Astra.

När läsaren lämnar de tre blivande vännerna ser det mycket ljust ut. Kanske det enda möjliga slutet för en historia som tillkommit så här. Det är mycket lätt att fatta sympati för de tre. Med enkla, snabba drag får de form av Glaser och det är lätt att begripa att ingen läsare kan vilja dem illa. Kanske blir slutet därför en aning tillrättalagt. Men berättelsen suger tag och stannar kvar en lång stund efteråt. Så här kan det faktiskt kännas att vara ung, alldeles oavsett de yttre omständigheterna.