Trots liknande lagstiftning om klädsel, skulle nog de flesta svenskor hellre turista i franska Paris än sudanesiska Khartoum. Sudan verkar mer vara målet för manliga ministrar eller oljemiljardärer. Att landet är en konflikthärd och patriarkal förtryckarstat av stora mått, vittnar exiljournalisten Lubna Ahmad al-Husseins (född 1973) regimtrotsiga berättelse 40 piskrapp för ett par byxor. I den här boken skriver Ahmad al-Hussein vasst om uppmärksamheten och det rättsliga efterspelet, sedan hon gripits och hotats med prygel på grund av sin provokativa stil (luftiga byxor och sjal runt håret).

Naturligtvis skulle parisisk polis aldrig arrestera tjejer i joggingbrallor eller jeans, trots den drygt tvåhundraåriga lag som tydligen med vissa undantag fortfarande förbjuder fransyskor att bära byxor. Hur det blir med burkabekämpningen återstår att se.

När Lubna Ahmad al-Hussein skriver om sudanesiskornas byxuppror eller minns minikjolsmodet från sin barndom, erinrar i alla fall historien om hur reaktionen ofta följer på revolutionen. Och då är det i princip alltid kvinnorna som får stå till svars för eller skyddas från normupplösning och hotfulla, utländska influenser. Fast hur samtidigt bekämpa både den inre och yttre fienden? ”Behöver vi påminna om att just under 2008, medan ordningsmakten var upptagen med att förfölja kvinnor, lyckades motståndsstyrkorna i Darfur ta sig in i Khartoum under några timmar, mitt på ljusa dagen?”, skriver författaren syrligt om en räd mot felklädda kvinnor.

Utländsk press invaderade hennes egen fördröjda rättegång, som blev till en fars med slut i fängelsestraff. Fast sedan blev Lubna Ahmad al-Hussein hastigt frigiven. Hur korruption, (brist på) kampanda och kontaktnät kan fälla avgörandet för en människa är hennes bok ett skakande exempel på, men i sitt blottläggande av makten är den framförallt en lysande plädering för likhet inför lagen.