Miguel Syjuco | Ilustrado

Man behöver inte vara lagd åt det konspirationsteoretiska hållet för att misstänka att den filippinske författaren Miguel Syjuco suttit med litteraturhistorieboken uppslagen på ”postmodernism” när han skrivit sin debutroman Ilustrado. Romanen inleds à la Borges med en bibliografi över en fiktiv författares verk, komplett med fotnoter. Därpå följer ett Easton Elliskt mellanspel om unga rikemansbarn som tar för mycket kokain, innan romanen slutligen landar i en Austersk subjektsupplösning. Som sig bör är boken däremellan full av populärkulturella och högkulturella referenser samt ett gäng metareferenser till den egna romanen. Och dess huvudperson heter naturligtvis, liksom romanens författare, Miguel Syjuco.

Romanens Miguel, en ung författare och New York-bo beger sig, efter sin mentor författaren Crispin Salvadors mystiska död, till hemstaden Manila i Filipinerna. Där ämnar han dels försöka skriva Salvadors biografi, dels bege sig på jakt efter dennes mytomspunna, ännu outgivna, roman Broar i lågor. Väl framme ägnar han i stället större delen av tiden åt att klubba med gamla vänner, stöta på en snygg tonårstjej och drömma mardrömmar på sitt hotellrum. Denna huvudberättelse interfolieras av utdrag från Salvadors romaner, från den ofärdiga biografin, från bloggar och intervjuer och från Miguels och Salvadors gemensamma vitssamling.

Fragmenten bildar tillsammans en historia om Filippinerna från 1800-talet till nutid. Men det är en väl spretig sådan och den mot slutet förväntade sammanslagningen av alla bihistorier lyser med sin frånvaro. Ilustrado är stundtals lite smålustig men mest är det tröttsamt att se de postmoderna klichéerna staplas på varandra liksom för sakens egen skull. Särskilt som knappast någon kan uppleva postmodernismen som ny eller spännande. Tvärtom, den kan gott få vila i litteraturhistorieböckerna ett par år till.