Susan Abulhawa | Morgon i Jenin

”Vi existerade någonstans mellan liv och död, men ingendera tog emot oss fullt ut.” Det säger den kvinnliga huvudpersonen Amal i palestinsk-amerikanska Susan Abulhawas debutroman Morgon i Jenin – en bok som fick en usel start på ett litet konkursmässigt förlag, fast som gavs en andra chans och snart kommit ut på 20 språk.

Läsaren får följa den palestinska släkten Abulheja från tidigt 40-tal till början av det nya millenniet, från en välmående jordbrukartillvaro i norra Palestina till ett liv av umbäranden i flyktingläger på Västbanken och senare i Libanon. Genom fördrivningen i samband med utropandet av staten Israel 1948 förlorar familjen sin mark och med den såväl identitet som mänskliga rättigheter.

Varje folk har rätt till sin historia, eller borde åtminstone ha det. Den infekterade konflikten i Mellanöstern har blockerat i synnerhet palestinskt berättande och i väst umgås vi mest med stereotyper som den fanatiska självmordsbombaren eller det ansiktslösa offret i flyktinglägret. Morgon i Jenin är den första engelskspråkiga romanen om palestinsk nutidshistoria som nått ut till en större läsekrets.

Är det en politisk bok? Ja, det är knappast möjligt att skildra konsekvenserna av sexdagarskriget 1967 eller massakern i flyktinglägren Sabra och Shatila utan att föra in en politisk dimension.

Men Abulhawa ägnar sig inte åt någon enögd propaganda. Samtidigt som hon beskriver den plågsamma ”kolonialiseringen tum för tum” låter hon en sympatiskt porträtterad judinna kalla Israel en ”ytterst liten fristad för judar i en värld som på andra håll hade byggt dödsläger åt dem”.

Skickligt gjuter hon liv i sina sammansatta romangestalter på ett spänstigt språk färgat av sirlig arabisk ornamentik. Har man en gång läst Morgon i Jenin så glömmer man den aldrig.