Nick Hornby | Juliet, naked

Nick Hornby gör det stundtals lätt för sig, men är en av de bästa författarna av dem som gör det lätt för sig. I den nu översatta Juliet, naked är vi tillbaka bland de manliga nördarna, de som aldrig synat sitt eget självbedrägeri i botten, och aldrig förstått kvinnor; ett tryggt ämne, och lika evigt som hjältars prat vid en bardisk, oavsett kön. De fredagar jag efter en någorlunda lyckad arbetsvecka uppsöker after work inser jag snabbt att jag befinner mig i Hornby-count­ry, den svenska varianten. Medelålders och patetiska är vi, hopplösa i våra livslögner om än – av sådana som Hornby – varmt och kärleksfullt skildrade. Det är han bra på.

Duncan och Annie bor tillsammans sen femton år i en liten engelsk stad, barnlösa, därför att Duncans nördintresse mer kretsar kring den försvunne rockartisten Tucker Crowe än koncentreras till erotik. På en sajt diskuteras Crowes tvivelaktiga storhet oavbrutet, det låter av smakproverna att döma ungefär som en språkligt svajig Andres Lokko fördelad över ett antal något – fast inte mycket – skilda röstlägen. Det är mänskligt, och ironiskt skildrat, och Nick Hornby är väldigt bra på det. Han har väl lätt för det.

Och så har han en bra idé, som han för säkerhets skull dock inte gör speciellt mycket av; han låter den frustrerade Annie över nätet få kontakt med den köttslige Tucker Crowe, bakom Duncans rygg. Av detta ämne syr Hornby samman en del stillsam komik; några minuter får jag rentav för mig att han planerar att spränga sin berättarkostym och vidga berättelsen till en verkligt hårdför sedeskildring, men nej.

Han gör visserligen Tucker Crowe till en betydligt mer desillusionerad manstyp än stackars Duncan, mer cynisk, inte minst när det gäller den egna rollen som tvivelaktig rockartist och konstnär, och den egna oförmågan som far; men då Hornby tydligen lider av existentiell svindel, backar han snabbt undan de större djupen. Han gör komedier, inga svart frätande farser. Han är ironisk, men aldrig hetsigt eller iskallt satirisk.

Han är fruktansvärt bra på att skriva underhållande och undvikande prosa. På frågan vad han undviker, skulle man kunna svara: allt. Ett mästerskap på att utveckla rök utan eld.