Arne Johnsson | Reidjz

Denna bok med den kryptiska titeln, Reidjz (internet och SAOB ger inget svar om vad den refererar till) är Arne Johnssons tolfte diktsamling sedan debuten med Förvandlingar 1985. Boken är uppdelad i avdelningar med titlar som dagbok, sång om ungdomen och sång om dig. Fragmentarisk prosa blandas med korta strofer som beskriver köttsliga scener: ”vi om varandra i riktningar/ utan ordning; biter din hand, tungan/ känner ditt nagelband”

Här återfinns omkvädet: ”Jag hade glömt dig” följt av nästa sidas strofer: ”jag har väntat på/ dig, min ungdom var den/ väntan”. Sidbrytningen, bläddrandet blir likt en dramatisk figur, där hågkomsten tycks vara plötslig trots dess regelbundenhet. På så vis fungerar omkvädet på samma sätt som när oväntade minnen aktualiseras i nuet.

Johnsson skriver en poesi som är såväl vardaglig som poetisk i traditionell, närmast bokstavlig bemärkelse. Hågkomster från det förflutna, reflektioner kring tidens gång, naturens växlingar och kärlekens styrka placeras sida vid sida. Jag förenklar givetvis när jag reducerar Johnssons poesi till dess tematik, för han har en beundransvärd förmåga att skriva logiska självklarheter, närmast platta utsagor, såsom: ”Eftermiddagen ligger i framtiden” och ”Mitt namn är mitt, men det är utbytbart, jag kan vara en annan och ändå inte, en och odelbar men ändå inte”, som trots sin övertydliga karaktär får perceptionen av tillvaron att förändras.

Det är i denna kraft, hur han låter den genomskrivna, genomsökta vardagen bli såväl konkret som främmande, som Johnssons främsta kvalitet ligger. Allt är som vanligt, ingenting är som vanligt: ”Jag är främmande, tankarna är främmande, språken mellan oss här är råa, fräna, rör sig likt bytesdjur ännu mellan käkarna, i munhålan.”