Anjum Hasan | Bort, bort

Översättning: Caroline Åberg Ordfront

Madame Bovary, som ju som bekant är en roman om eskapismens faror, löper som en röd tråd genom hela indiska författaren Anjum Hasans roman Bort, bort. Men Bort, bort är ingalunda någon moralsaga utan ett kvickt porträtt av den unga medelklassen i Indien. Och inte minst av de två städerna Bangalore och Shillong. För i Bort, bort är det som att själva Bangalore, med dess skarpa kontraster och hetsiga gatuliv, manar till de verklighetsfrånvända drömmar som upptar större delen av tankeverksamheten hos 25-åriga Sophie Das bekantskapskrets.

Någon drömmer om bostadsklipp och dyra bilar, en annan om rika män, en tredje om stipendier till Harvard och ytterligare en om att få sitt liv ordnat av den lokala gurun. Vad verkligheten i stället har att erbjuda är öl, snabbmat och nattjobb på någon av alla amerikanska och brittiska firmor som outsourcat sin kundtjänst till Indien.

Sophie Das har något mindre högflytande planer och är som en följd därav något mindre munter. Efter en smärre livskris återvänder hon till sin nordliga hemstad Shillong, i hopp om att där finna barndomens statiska tillvaro. I stället möts hon av en gentrifierad stad, gravid tonårssyster och ett föräldrapar i skilsmässa.

Bort, bort är smart, trevlig och tillgänglig. Egenskaper som är nog så åtråvärda hos människor men som ofta ger litteratur en något gäckande bismak. Oavsett vilka olyckor som drabbar Sophie eller hennes vänner tänker jag lugnt att det ordnar sig nog. För Bort, bort är precis den sortens roman där allt till slut blir om inte bra så i alla fall okej. Och det är väl i grund och botten inget fel med det. Bort, bort bjuder förutom på den skickliga stads- och insiktsfulla generationsskildringen på en dos dråplig komik. Att den skulle kunna förleda någon att likt Emma Bovary ta arsenik, har jag däremot mycket svårt att tänka mig. Men det är säkert lika bra det.