Lotta Lotass | Sparta

Den väldige iriske krigaren Finn mac Cuhail sover i en grotta under Dublin. Leonidas 300 spartaner sover i passet vid Thermopyle: ”här ligger vi fallna/ lydiga lagarnas bud”. Holger Danske sover under Kronborg. Överallt i världen finns myter om hjältar som i form av statyer eller inneslutna i berg inväntar faror och hot mot nationen. En verklig armé under jorden är Qin Shi Huangdis terrakottasoldater från Xian.

Syftningar på dessa förstenade krigare finns i överflöd i Lotta Lotass nya bok, Sparta. På karaktäristiskt Lotassmanér målas här storslagna bilder av ödelagda städer, nedisade landskap, öknar av aska och förgiftade hav. Sparta är en uppenbarelsebok, en postapokalyptisk vision som förenar symbolistisk poesi och science fiction med bibliska referenser och mytisk historieskrivning. Landskapen tycks ha undergått olika öden: krig, istider, extrem torka, men alla har de katastrofen gemensam.

Genomdisciplinerade, estetiskt utopiska byggen undgår inte utplåningen. Försök att rädda civilisationen med museala arkiv, statyer och modeller är ävenledes dömda att förvittra. Mänsklig strävan är fåfänglig. Också den ordnande kunskapen blir fragment, alla världsbilder är tillfälliga konstruktioner. Vanitasmotiven är många. Allt ska bli till stoft, inte bara människors verk utan även naturens egna former. Uppbyggande och nerbrytande krafter härjar både i kulturen och i geologin.

Skildringarna av de förödda städerna kan erinra om såväl Sodom och Gomorra som om Stalingrad och Hiroshima. Sekulära utplåningar ställs sida vid sida med gudastraff. Smärre utvikningar om minne och tid flikas in. Den förflutna tiden tycks genomgående ha varit paradisisk, med prunkande odlingar och kristallklart vatten. Som alltid hos Lotta Lotass är det överväldigande vackert och inte alldeles enkelt att förstå.