Gunilla Ander | Bomull – en solkig historia

Det är inte lätt att vara etisk konsument i dag. Det vet alla som, liksom jag, står i livsmedelsbutiken med svetten pärlande i pannan och försöker välja ekologiska livsmedel med så korta transporter som möjligt. Konsumentmakt är en ständig känsla av att inte göra tillräckligt, välja tillräckligt bra och stundtals också en uppgiven känsla av att det inte spelar någon roll. Mannen intill väljer ju den några kronor billigare icke-ekologiska mjölken, varför ska jag göra annorlunda?

Globalisering och en alltmer accelererande frihandel har gett en komplex marknad, där strukturer både ställs mot varandra och inkorporeras. Samtidigt har en viss andel konsumenter blivit mer medvetna och använder sin köpkraft för att ta ställning. Huruvida det är något positivt är omtvistat. Många pekar på att demokrati i nyliberalismens segertåg jämställs med konsumentmakt, där det politiska aktörskapet begränsas till att välja rätt vara från rätt företag. And­ra, såsom idéhistorikern Pia Laskar i senaste numret av tidskriften Arena, menar i stället att det är marknaden som håller på att politiseras genom köpkraft och bojkotter.

Gunilla Ander, journalist med fokus på internationell jordbrukspolitik, ger ytterligare svårigheter för den samvetsgranna konsumenten. I Bomull – en solkig historia tecknas en bild av bomullsodlingarnas skilda och destruktiva villkor. Från barnarbete i Uzbekistan till giftskadade, fattiga bönder i Västafrika som kämpar mot USA:s subventionerade jordbruksöverläge. Med en enkel och personlig röst visar hon ett komplext marknadssystem, där slutprodukten i form av en billig T-tröja också är en produkt av både människors lidande och ekologisk förstörelse.

Det maktöverläge som väst fortfarande har gent­emot utvecklingsländer manifesteras tydligt i kapitlen om Västafrika och USA. Nyliberalismens vurm för frihandel innebär i dagsläget att de länder som har råd med stora jordbrukssubventioner, uppbyggda industrier och mer utvecklade bekämpningsmedel har ett enormt övertag gentemot de länder som saknar dessa resurser. Här är det i stället såväl fattiga bönder som hela samhällen som går under på grund av ojämlik konkurrens. Ander ger en tydlig bild av en komplex världsmarknad, där USA:s jordbruksstöd till sina egna leder till att unga män från Benin drunknar i flyktingbåtar på väg till Kanarieöarna. Ett modernt slaveri, kallar många Västafrikaner det, och frågar oupphörligen Ander när USA kommer att ta bort stödet. Hon svarar med nödlögnen ”snart”.

Trots skarpa genomgångar av den svår­överblickade bomullsindustrin lider boken ibland av brist på struktur. En tydligare angivelse om var Ander befinner sig, när det talas om historia och när det är nutid skulle vara önskvärt. Det hoppas friskt mellan den tidiga bomullsimporten till Europa fram till dagens världsmarknad, men det saknas ­ibland den berättarkraft som krävs för att bära upp sådana tvära kast. Jag hade hellre sett en stringent belysning av varje land som besöks, med historien bakom, för att sedan diskutera vad bomullsmarknadens orättvisor innebär för västvärldens konsumenter. Nu blir det i stället tyvärr ofta en irrande resa mellan Uzbekistans diktatur och Konsumentverket. Anders grävande journalistik i de olika länderna och deras villkor är en förutsättning för det levande språket och närvaron. Men jag hade önskat att hon stannat längre i ögonblicken, mötena och inte hoppade vidare till en historisk redogörelse på nästa rad.

Så finns det någon väg ut ur det här? Gunilla Ander vädjar till den medvetna konsumenten som förmår att stå emot lågpriskedjornas billiga tröjor. Hon visar på flertalet alternativ, där bomullens ursprung står angivet och där det är möjligt för konsumenten att stödja ekologiska odlingar och fairtrade-kontrakt. Det kräver mer i både tid och plånbok, men är ett pris värt att betala. Ander bidrar med positiva exempel, hur bönder i Mali står på kö för att få fairtrade-kontrakt och den offentliga sektorn i Frankrike i stor utsträckning bär kläder av Västafrikansk bomull.

Ander visar också hur handelskedjorna långsamt börjar vakna. För ännu viktigare är förmodligen det märkningsproblem som Ander lägger fram, där konsumenten i dag har få eller inga möjligheter att få reda på var bomullen i textilprodukten kommer ifrån. När inte ens Konsumentverket kan svara på varför bomullens ursprung inte märks på kläderna står något inte rätt till. Inte heller verkar någon vara förmögen att svara på hur man kan undvika den sortens bomullscocktails som innebär att en tröja både kan innehålla barnarbete från Uzbekistans diktatur och massindustrier i USA.

Här spelar konsumentmakten en ännu viktigare roll. Ju fler som frågar efter bomullens ursprung, desto mer press sätts på ovetande klädkedjor. På så vis är Bomull – en solkig historia inte bara en dystopisk skildring av en världsmarknad av fattiga och utnyttjade förlorare, gifter och miljöförstörelse. Den inspirerar och visar att alternativ är möjliga. Det är en oerhört angelägen bok som betonar att konsumentmakt kan vara mer än en pseudodemokrati i grönsakshyllan.