Javier Rodrígez Marcos, litteraturredaktör på den spanska dagstidningen El País:

– Det är en pristagare med en osviklig litterär kvalitet som fortfarande följer med i världspolitiken och som fortfarande engagerar sig, säger han.
– Man kan hålla med honom eller inte om hans åsikter, men det är en person som man bör lyssna på.

Rebecca Vinterbarn Elg, programledare för Hej Litteraturen på SVT:

- Vem, sa du? Jag har absolut inte läst något av honom, jag tror att det är ett av kriterierna som de sätter upp för vem som ska få priset – att bara en liten grupp har läst böckerna. Det hade varit skitkul om det någon gång blev en bästsäljare som fick priset. Det vore väl så crazy som juryn skulle kunna bli.

Historikern och författaren Peter Englund, tillika ständig sekreterare i Svenska akademin:
– Hans kompositioner är avancerade. Han arbetar väldigt mycket med många röster och många olika personer. Jag tror att i en av hans romaner, Samtal i katedralen, är det upp mot hundra personer.
– Han skriver om väldigt spännande saker, mycket handlar givetvis om Latinamerika och problem och dilemman där. Om han har något huvudtema skulle det vara uppbrott, revolt och att bryta sig fri.

Jan Kjaerstad, författare, Norge:

- Det var överraskande men naturligtvis välförtjänt. Han skriver romaner som inte är bundna av tiden utan famnar både individ och samhälle på ett episkt vis. Den unga navelskådande, skandinaviska litteraturen har anledning att läsa och lära. Men det finns en grupp på trettiotalet författare som man kan välja bland och håller man sig inom den träffytan kan ingen egentligen klaga. Min favoritbok av Llosa är Det gröna huset, hans kanske mest experimentella roman. Men den är tyvärr inte översatt till norska. Llosa tillhör ju en grupp författare i samma generation, och här Gabriel García Márquez fick priset trodde jag att det var kört för de andra i samma gäng. Nu är det väl bara Carlos Fuentes kvar så han kan nog räkna med att tåget har gått.

Sonya Hartnett, författare och mottagare av litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne, Australien:

- Jag blev inte särskilt överraskad av Nobelakademiens besked i går. Den väljer alltid en författare som har tillfört något extra till litteraturen, och det har Vargas Llosa gjort. Han har en gedigen bakgrund med allvarliga, viktiga och vackra romaner och han förtjänar verkligen den uppmärksamhet som priset ger. Min personliga favorit var E.L. Doctorow, jag hoppas han får priset nästa år.

Einar Mar Gudmundsson, författare, Island:

- Ett fint val. Han är en stor berättare. Jag läste honom mer för några år sedan. Det gröna huset är en av de stora romanerna, i samma klass som Márquez Hundra år av ensamhet. Även om jag inte är ense med Llosa om allt så respekterar jag att han är orädd. Han är kanske inte jättekänd på Island, många har nog upplevt att han stått i skuggan av Gabriel García Márquez och kanske även att han blivit omsprungen av andra författare. Sedan ska man vara medveten om att det finns många andra sydamerikanska författare på vänsterkanten som är värda att uppmärksamma. Sist ska erkännas att jag har ganska dålig koll på hans tydligen inte helt lyckade politiska karriär.

Yvonne Leffler, litteraturprofessor vid Göteborgs universitet:

- Inte något jätteoriginellt val. Han är en typisk latinamerikansk epiker, politiskt aktiv och en stor modernistisk författare. Bra att priset gick till en ickeeuropé, men jag hade gärna sett att det hade gått till en japansk eller kinesisk författare, de är underrepresenterade och en del är väldigt bra och nyskapande.

Jan Guillou, författare:

- Det var inget sensationellt val, han var en i den långa kön. Llosa var tippad och het förr i världen, men nu kändes han borglömd. Jag hade gärna sett Adonis, av politiska skäl, det är bara en arab som har fått priset tidigare. Sedan fruktade jag Amos Oz, vilket hade varit helt fel läge. Det måste bli fred i mellanöstern först.