Mian Lodalen | Tiger

Tio år äldre, småländsk dialekt i stället för västgötsk. Men jag känner igen det sjuttiotal som jag knappt minns. Kan se vilka Connie och hennes gäng skulle ha varit i det lilla samhälle jag växte upp i – jag skulle nog inte ha vågat prata med dem ...

Journalisten och krönikören Mian Lodalens romandebut Smulklubbens skamlösa systrar (2003) var mer pinsam än underhållande, och steget därifrån till den kritikerrosade barndomsskildringen, Dårens dotter, och den fristående fortsättningen, Tiger, är långt – men det är bara att jubla över att Lodalen i Tiger träffar så rätt i språk, ton, känslor och inte minst i skildringen av tjejernas sexualitet. Den första, misslyckade gången med en kille, det förbjudna med en tjej och grupponanin.

Connie har vuxit upp fort, har börjat åttan, har streck i betyg och passar fortfarande inte in. Men hon hittar styrka i sitt nya tjejgäng, sina första tjejkompisar Räkan, Sirkka och Lillen. "Sisters in crime" kallar de sig, snattar och skiter i skolan.

Avgrunden mellan tonåringarna och de vuxna är lika djup som Vättern. Connie ser kärlekslösa förhållanden omkring sig, vill inte växa upp, bli tråkig, dricka för mycket varje helg (det sistnämna gör hon i och för sig redan) och dö inombords.

Flytten från tattarungar och frånskilda morsor till ett av Jönköpings bättre områden, fosterfamiljen är först i stan med mikrovågsugn, gör inte livet bättre. Och så Anna i parallellklassen, vackra Anna med de glänsande tänderna. Connie är livrädd för sina känslor, för att någon ska få veta. Det dåliga, DD, skriver hon i dagboken. Homosexualitet är sexuellt avvikande beteende och vanligt förekommande i fängelser, står det i biologiboken. Connie och Anna tror att de är ensamma i hela Sverige.

Titeln Tiger är dubbel, men trots all skit och avsaknad av framtidshopp finns en ljus känsla någonstans. Connie är stark, inget offer.

Det enda som är synd är att Tiger nog är för svår, inte bara för att så mycket är så svart, utan även språkligt med dialekt och slang, för de vilsna och oroliga tonårstjejer som borde läsa den. Men det är ju faktiskt inte Lodalens problem.