Johansson/Lerneby | Disamore – makten, maffian och fotbollen

Man kan tala om ett förutsägbart förfall när det gäller italiensk fotboll. VM-titeln 2006 i svallvågorna efter mutskandalen, som tvingade bland annat Juventus till degradering, var i själva verket en illa inopererad pacemaker inte bara i fotbollsverksamheten utan även i ett korrupt samhälle.

Att Inter från Milano i år vann Champions League med en hoper utländska stjärnor kan inte dölja att en lång era är över, den gemenskapskult som initierades av Mussolinis fascister på 1920-talet och som beundras över partigränser än i dag. Det nyligen spelade mästerskapet i Sydafrika blev ett smärtsamt uppvaknande. Italien har degraderats, och det har skett för egen hand.

Det är naturligtvis en sorglig historia; få länder har som Italien kunnat prestera så magnifikt under så lång tid och få supportrar är så hängivet stolta och uppfinningsrika som de italienska lagens.

Även idrottsliga kärlekshistorier har ofta ett bittert slut, men det är sällan man får veta så mycket om dess orsaker och följder som i journalisterna Malena Johanssons och Mats Lernebys aktuella Disamore – makten, maffian och fotbollen. I den växer en bild fram som, besinningslös passion till trots, är smärtsam, och att efter läsningen tvingas bevittna hur en flinande Zlatan sitter vid Silvio Berlusconis vänstra sida efter att ha skrivit under ännu ett kontrakt värt hundratals miljoner gör mig illamående.

Vänskaps- och affärskorruption förekommer i stort sett överallt och hur politiken använder sport som sköld och anslagstavla finns det otaliga exempel på, men frågan är om det inte är allra värst i Italien, där fotbollen bara är en del av ett patriarkalt nätverk som innefattar såväl partier och myndigheter som banker och företag. Man behöver inte ens nämna maffian, det går lika bra med Fiat eller Berlusconi.

Johansson och Lerneby älskar sitt andra hemland och dess fotboll, men hymlar inte i sin genomgång av hur något vackert närmast medvetet förfulats till oigenkännlighet. Det är lika tragiskt som lärorikt, för i blottandet av den ouppnåeliga makten blir det också möjligt att förstå inte bara ett ruttet system utan också de så kallade Ultras våld. Detta inte menat som något förmildrande, men vissa handlingar kan också vara desperata försök till förändring.