Uppdaterad nostalgiläsning
BOK
Eoin Colfer
Och en grej til …
Översättning: Lisbet Holst
B Wahlströms
Relaterat
Uppdaterad nostalgiläsning
Nio år efter författaren Douglas Adams död gör Eoin Colfer det osannolika sannolikt genom att skriva en ny del av kultserien Liftarens guide till galaxen.
Faktainformation: En teori från den pretelepatiska eran slår fast att ”universum är byggt på osäkerhet och att ett definitivt yttrande/handlande skapar ett tillfälligt energivakuum dit diametralt motsatta yttranden/handlanden strömmar”.
Det kan vara en anledning till att irländaren Eoin Colfer, känd för ungdomsböckerna om Artemis Fowl, lyckats med sitt omöjliga uppdrag. Och en grej till ..., del sex av tre i Liftarens guide till galaxen, är skriven för att fira seriens 30-årsjubileum. Douglas Adams, avliden 2001, har sagt att han ville skriva en bok till. En med ett gladare slut (lyckliga slut finns inte, varje kultur har en maxim som konstaterar detta, skriver Colfer i sitt sista kapitel).
Att de flesta huvudpersonerna gick under i I stort sett menlös ändras lätt med ett pennstreck. Eller en superdator. Pluralzoner, alternativa universum, virtuella världar och den oändliga osannolikhetsdriften gör allt möjligt. Berättelsen startar på välkänt sätt: jorden, den allra sista, ska utplånas. Den tesugne engelsmannen Arthur Dent, den njutningslystne Ford Prefect och den pratsamme Zaphod Beeblebrox är sig lika, medan relationen mellan Trillian Astra och dottern Slumpan, som blivit tonåring på nytt, är ansträngd. Asaguden – och rockguden – Tor dyker upp, magratheanerna har byggt ännu en planet och vogonerna är lika byråkratiska och envisa som alltid. Däremot saknas den paranoida androiden Marvin. Likaså större överraskningar – undantaget är en vogon som faktiskt inte hatar sig själv.
Boken är full av interna skämt och referenser till tidigare delar, men också uppdaterad humor. Faktainformation från Guiden (likt den ovan) bjuder på utvikningar om allt möjligt och omöjligt. Oundvikligen blir det långrandigt emellanåt. Precis som Adams kunde bli.
Att ta över och föra vidare något som blivit kult är svårt. Colfer är en duktig imitatör, som fångat Adams språk; torrt brittiskt, med ironisk humor. De snurriga snårigheterna – eller om det är snåriga snurrigheter – hamnar rätt. Och en grej till … blir ett slags uppdaterad nostalgiläsning, ett välkomnande tillbaka i den allt annat än trygga famnen. Och förhoppningsvis ett farväl.
