Lin Hallbergs åttonde bok om shetlandsponnyerna och barnen i Brobystallet, Äventyr med Sigge, gick efter bara någon vecka eller två gått upp på tredje plats i försäljningsstatistiken över barn- och ungdomsböcker.

Jag är inte förvånad. Det finns något i Hallbergs chosefria bokserie om lågstadieflickorna Elina, Mattis, Hanna och Agnes första år som hästtjejer som träffar precis mitt i de tänkta läsarnas hjärta.

Att det är fyra flickor, som var för sig representerar olika förhållningssätt till det nya intresset (den passionerade, den rädda, den intresserade och den tämligen neutrala), bidrar naturligtvis till de unga läsarnas tillströmning. Här finns många möjliga hållningar att mäta sig mot eller identifiera sig med. Att kvartetten dessutom börjat sprängas inifrån, eftersom det för den som tycker att hästar är livets mening kan vara svårt att förstå att någon annan hellre vill dansa och eftersom huvudkaraktären Elina under sommarlovet blivit god vän med ridfröken Ingelas son Eric, gör det inte mindre intressant.

Ibland kan då en häst vara ens enda riktiga vän. Eller den som hotar hela vänskapen.

Äventyr med Sigge är inte den bästa boken i serien, här och var har den lite karaktär av transportsträcka. Det fixar dock min sexåring galant, genom att efter den första genomläsningen välja ut de avsnitt som är mest spännande. (I hennes fall de kapitel mot slutet som beskriver hur Elina och hennes kompisar en dag får pröva på att istället för att vara "småtjejerna" bli "stortjejer" och leda ännu mindre ryttare.) Själv gillar jag väldigt mycket coola ridfröken Ingela och drömmer mig emellanåt under högläsningen bort i fantasier om att vara som hon: leva mitt liv bland shetlandsponnyer, fölningar och hängivna små ryttare och där ta alldeles för givet att den ordning som jag begär – för att garantera både hästars och människors väl och ve – efterlevs.