En ring att sämja dem, en ring att främja dem … Nej, det är inte direkt någon Tolkieninspirerad text, men i Ann Syréhn Tomaševićs (född 1945) debutroman Glas och aska finns i alla fall den bekanta blandningen av Mordorlikt mörker, äventyrliga förflyttningar och tung smyckesymbolik. Här är ringbäraren en frihetsälskande fabrikörsdotter från Elsass, en tyskerövrad region som efter första världskriget återgår i fransk ägo. Flickan heter Lili, och hennes historia kommer att kräva ganska mycket av list och lust, sorg, motstånd och människomöten.

Efter uppväxten i sömnig småstadsmiljö följer ett nervigt första äktenskap i Wien, nyförälskelse i Berlin och några år som lycklig hotellägarfru i New York. Sedan kraschar börsen, mannen drunknar och Lili hinner både falla för och börja frukta en smygsupande jordbrukare innan hon tillfälligt återvänder till Europa. En judisk väninna hotas av deportation till Buchenwald, fast med förfalskade person- och resehandlingar hamnar hon till sist i Holland. I ett förtvivlat mutförsök har Lili dessförinnan räckt sin safirring åt en skrivbordsstöddig Gestapoman. Turligt nog visar han sig vara hennes hygglige gamle chaufför.

Nu tillfaller i stället smycket en berättarsugen svensk journalist, vars tidigare make sett Lili som något av en extramamma. Det var i Wien, där berättelsens huvudperson också slutar sina dagar och kan blicka tillbaka på ett liv med både lite och rätt så mycket pengar. På det hela taget är Glas och aska ändå en vådligt slösaktig roman. Här är ett myller av människor och miljöer, tvära kast i tiden och en omsorg om detaljerna. Det är väl sådant som brukar kallas sinnrikt, men kanske mest upplevs som rörigt och överflödigt. Ann Syréhn Tomašević är alltså en ambitiös författare. Mörker och missmod men inget ont finns i hennes bok, som inte skulle förlora på en gallring bland de drygt femhundra sidorna.