Aravind Adiga är en ung indisk journalist, som efter ett drygt decennium utomlands återvänt till hemlandet och blivit författare. För sin debutbok, romanen Den vita tigern, fick han Bookerpriset 2008.

Mellan attentaten är en samling noveller som handlar om människorna i den fiktiva provinsstaden Kittur, i sydvästra Indien.

Det är en lurig bok, som låtsas att den vill guida oss till stadens sevärdheter. Men redan efter en halv sida fångas vi av det första levnadsödet, som får alla sevärdheter att blekna. Det handlar om en landsbygdspojke som försöker hanka sig fram i staden. Hans barnsliga entusiasm övergår snart i bitter hopplöshet.

Så är det för många av bokens hjältar. Deras drömmar skrumpnar och skaver. Fabrikören blir illamående av att suga ut sina anställda, marxisten skäms över sig själv, läraren hatar barn, tjänaren blir avskedad när han börjar inbilla sig att arbetsgivaren älskar honom, en förtryckt hushållerska föraktar alla av lägre kast, en journalist blir galen när han förstår att allt han skrivit är lögn och bedrägeri, ett tjugonioårigt cykelbud inser att han snart har arbetat ihjäl sig och en liten flicka släpar med sig sin lillebror genom hela staden, för att skaffa narkotika till sin pappa.

Men berättelserna förmedlar inte bara nattsvart pessimism, utan också glöd, ilska och okuvligt egensinne. De arma, galna och bedragna drabbas av plötsliga insikter. Då öser de okvädningsord över sina förtryckare och argumenterar mot sina herrar. Det är en tröst för läsaren. Och kanske också för författaren. I intervjuer säger han sig tro på litteraturens kraft att inspirera till samhällsomdaning.

Titeln Mellan attentaten syftar på att alla berättelserna utspelar sig mellan morden på Indira Ghandi (1984) och hennes son Rajiv Ghandi (1991). Det var under den tiden författaren var skolpojke i Indien.