Kanske var det oundvikligt att Göteborgsförfattaren Åsa Lantz till sist skulle skriva en deckare. Skrud från 1996 handlade på ett plan om hämnd, Splitta nota (2000) om ett mord, och visst av det hon tar upp nu har hon redan skrivit om; balansen mellan att vara offer och förövare, skuldfrågan och föräldrars roll.

Lika ofrånkomligt är det kanske att deckaren inte skulle bli en helt traditionell sådan. I den här berättelsen, döpt efter en Just D-låt och del ett i en trilogi, är det många som har anledning att bli skrämda över vad en sårad flicka kan göra.

Yi Young kom till Sverige från Kina som femtonåring. Lockad med löfte om utbildning och en framtid som i verkligheten visade sig bestå av inlåsning och sexuella övergrepp. Nu är det dags för hennes hämnd; en dokumentär i tre delar på SVT. Den första delen avslutas med en närbild på hennes stympade kön. Många – människosmugglare, myndigheter, storföretag – har anledning att bli rädda över vad som ska avslöjas, och när Yis producent dör (mord eller självmord?) på premiärkvällen tvingas hon gå under jorden.

Författaren och dramatikern Viggo Sjöström (vars premiär på Göteborgs stadsteater just totalsågats) anlitas av en nyutnämnd minister för att hitta Yi. Att han har en kort bakgrund som polis gör inte just det mer trovärdigt, men det finns många härvor att nysta i. Bovar som den incestuöse fadern och den girige – eller naive – affärsmannen, och alltför många som blundat eller tittat åt sidan. Vissa delar av upplösningen är sedan länge självklara, medan annat faktiskt överraskar.

Lantz rör sig säkert i hemstadens miljöer och visar skiten som inte syns men som finns där. Den som därför är viktigt att försöka se. Hon är politisk och samhällskritisk utan att bli föreläsande, och det märks att hon berörs av kvinnors utsatta situation i världen. ”I stort sett alla delar av min berättelse, var och en för sig, är sanna någonstans i världen” skriver hon i slutordet. Men när allt förs samman blir det många trådar att reda ut, även för en välskriven spänningsroman.