Frukta inte är Anne Holts fjärde roman med kriminologen Inger Johanne Vik och hennes man kriminalkommissarien Yngvar Stubø i huvudrollerna, och hennes bästa sedan Det som aldrig sker.

Laddningstalet är åter högt, intrigflätningen raffinerat invecklad men osökt och den valörrika prosan behärskad från första sidan.

Och det behövs sannerligen. För Holt rivstartar sin historia om hatbrott och fanatism, mörka hemligheter och socialt sönderfall, med ett Oslo som börjat hämta sig från den stora finanskrisens första efterskalv som säkert tecknad fond.

Holt panorerar över staden när det slaskar mot jul 2008 och zoomar in Akers Brygge där liket efter en asylsökande kurdisk pojke fiskas upp sista söndagen i advent.

Tempot skruvas upp ytterligare när den populära, men på grund av sitt benhårda motstånd mot abort inte okontroversiella, kvinnliga biskopen i Bergen hittas mördad på juldagens morgon. Stubø får hand om utredningen, men det är Inger Johanne Vik som först börjar ana ett samband.

Genom Viks ögon ser vi att hatet inte är sjukdomen, utan rädslans och vilsenhetens feber, och Holt hanterar med säker hand de politiska ingredienserna när hon blottlägger hur den religiösa och ekonomiska fundamentalismen fräter sönder samhällets immunförsvar.

Samma skeende finns på den mänskliga, privata nivån, där hemligheter och livslögner utgör smittkällan.

Det vi inte vet är det vi har ont av, är romanens svåremotsagda, grundtes.

Snarare än skickligheten i det rent deckartekniska hantverket, är Holts främsta utförsgåva som författare ändå personteckningen, där en sorgsen men aldrig sentimental humor är den modererande kraften.

En sådan oförglömlig gestalt är den man som gav romanen dess norska originaltitel, Pengemannen, en bekantskap som bara den är värd entrébiljetten, en annan Viks och Stubøs gåtfulla dotter Kristiane, som lever i sin egen värld, ”efter egna gottfinnanden”.

Det är vad som gör att också de mest skruvade karaktärerna aldrig blir karikatyrer, utan fullt trovärdiga i all deras mänskliga motsägelsefullhet.

Att Frukta inte också är ruggigt spännande, gör inte saken sämre.