Jag kommer väl ihåg hur djupt rotade mina vanföreställningar om indianer som de ädlaste av naturfolk var, hur länge de höll i sig och hur förvirrande det kändes när jag till slut förstod att verkligheten var mer komplex än så. Exakt när vändningen inträffade har jag glömt, men en av orsakerna var definitivt läsningen av Thomas Bergers roman Little Big Man, i originalversion, som nu äntligen är aktuell i svensk översättning.

Bergers återgivande av den mer än sekelgamle Jack Crabbs/ Little Big Mans levnadsöde, från tio års ålder fram till slaget vid Little Bighorn 1876, då vita kavallerister under ledning av general Custer massakrerades av tusentals indianer, liknar ingenting annat jag har läst om tillkomsten av det USA vi i dag tror oss veta något om.

Berättelsen tar sin början då lille Jack tas till fånga och adopteras av cheyenner, ”De Mänskliga Varelserna”, och hos dem uppfostras till krigare. Han återvänder dock till sitt ursprungsfolk och i resten av boken presenteras Jacks pendelrörelser mellan två ”civilisationer” med vitt skilda förhållningssätt till liv, natur och omvärld.

En styrka med Bergers roman är, som Mikael Kurkiala också konstaterar i sitt informativa efterord, att den aldrig idylliserar. Människan är en komplex varelse, vare sig hon är vit eller röd, och det är i stort sett förkastligt att generalisera vare sig åt det överdrivet goda eller onda hållet.

Å ena sidan en roande äventyrsroman av sällan skådat slag, å den andra en initierad nordamerikansk historielektion med en perfekt antropologisk mix av realitetens grymheter och levandegjorda person-, miljö- och händelsegestaltningar. Little Big Man, för övrigt filmatiserad i början av 1970-talet med Dustin Hoffmann i huvudrollen, ter sig som en omistlig klassiker i ordets rätta bemärkelse, även i Caj Lundgrens fenomenala tolkning. Jag undrar bara varför den har dröjt så länge.