I Ann Hallströms tredje bok Saknaden förflyttas man mellan mänskliga katastrofer som krig, trafficking och fattigdom. I dikterna återkommer ett jag som apostroferar ett du. Såväl jaget som duets identiteter är osäkra. Hallström skriver: ”Det som betecknar oss är bristen på särskilda drag/ alla detaljer har raderats ur ansiktet” och ”Jag blöder ditt blod, du blöder mig”.

Stilen i boken är ofta redovisande och innehåller få detaljerade beskrivningar. Det är händelser som presenteras likt faktum, texten fungerar som fragmentariska mycket snabba snapshots av förlopp, bitvis medialt kända som månlandningen 1969 och tsunamin i Thailand 2004. En påfallande stor del av stroferna är skrivna på engelska. Den engelska texten arbetar ofta med fasta uttryck: ”Some of us got nothing to lose” och ”Where cash is king”. Engelskan verkar på flera nivåer: den förmedlar en internationell känsla samt konnoterar något slags cool tillbakalutad position, men som omedelbart havererar i kraft av sidoställandet med det reella lidandet. Vid sidan av intresset för lidandet och omvärlden förekommer metakommentarer om skriftpraktiken, exempelvis: ”Den som skriver är ingen” och ”Jag är mån om att försöka ge en noggrann och väl formulerad rapport”.

Boken är sympatisk med sitt patos och sin vandring över världens oroshärdar, men dess främsta styrka är att den blottlägger bristen på lösningar i samtiden. Motstånd och vägran existerar förvisso, men är svåra att artikulera i relation till ideologi och utopi. Möjligen ska skrivandet, själva nedtecknandet av denna infernaliska logiks verkningar betraktas som en motståndshandling i sig. Denna logik, detta nu där allt förvandlas till vardag, till business as usual: död, lidande, sorg och exploatering: ”Jorden är en tickande bomb” som Hallström skriver.