Tipsa GP

 720 10  sms/mmskulturnoje@gp.se

Litteratur

Publicerad 5 februari 2010Uppdaterad 5 februari 2010
Textstorlek123

Pernilla Glaser | 40 minus

BOK
Pernilla Glaser | 40 minus
Bonniers

Relaterat

Artikelbilder

Pernilla Glaser.

Pernilla Glaser. Bild: Elisabeth Ohlson Wallin

Pernilla Glaser utforskar mänsklig svaghet. I 40 minus går hon på djupet med känslor som skapas av ofrivillig barnlöshet.

Emma och Jimpa är sambos i Stockholm, arkitekter båda två och utåt sett lyckade. Men inne i Emma är känslan en helt annan. Sorgen över barnet som inte vill bli till äter upp henne och gör allt annat i hennes liv meningslöst. Också relationen till Jimpa.

Pernilla Glasers fjärde bok inleds med en helvetesskildring som blir närmast outhärdlig eftersom den skildrar något som är så normaliserat: middagen med vännerna, där relationerna mellan så gott som samtliga närvarande förpestats av avund, svartsjuka och inte så lite kvinnoförakt – internaliserat och annat. Där är de högljudda, självgoda männen; den tysta flickvännen, uppskattad av ingen; den vackra, nya kvinnliga bekanten som gör alla de andra närvarande kvinnornas nervösa; och så Emma själv, som dricker för mycket. Och att döma av Jimpas reaktioner: inte för första gången. Från denna obehagliga startpunkt fortsätter Glaser att utforska mänskliga svagheter och olika sätt att såra och skada varandra – och allra mest dem vi älskar. Det är tydligt att det finns mycket i Emmas liv att sörja.

40 minus går på djupet med känslor som den ofrivilliga barnlösheten skapar. Där finns den upplevda pinsamma sorgen, pinsam eftersom den handlar om en saknad efter något som aldrig funnits och därför inte är legitim. Och där finns de utmattande diskussionerna efter varje misslyckat försök; inga andra får så många chanser att vrida ut och in på fördelarna och nackdelarna med livet med barn som de ofrivilligt barnlösa, inga andra får så många chanser att tänka om och ompröva beslut. Men samtidigt är detta med sorgen över icke-barnet inte allt. Emma kanske tror det, men läsaren tillåts se igenom henne.

Glasers roman är en utvecklingsroman i miniformat. Det blir bättre för Emma och Jimpa, men bara antydningsvis. Emma träffar en person som är helt olik henne själv, städerskan Kriss, som hjälper henne vidare, men bara lite grann. Och detta är romanens styrka. Det finns inga livsavgörande möten med nya personer, som gör oss helt nya. Vi lyckas ofta gå vidare, men bara med små, små steg.

Publicerad 5 februari 2010Uppdaterad 5 februari 2010
Textstorlek123

Innehåll

Annat innehåll

GP TV Kultur & Nöje

Mer TvGP TV RSS

BOKRECENSIONER

FlerRSS

Sök litteraturrecensioner

SENASTE NYTT

Hela nyhetsdygnetSenaste nytt RSS

BLOGGAR

"Vilse i pannkakan"
Henrik Wallgren | Luffar-bloggen
"The horror, the horror"
Nöjesbloggen

Melodifestivalen 2010
"Borg och Brolin mot Mutumba och Wiberg"
Daniel Ehlersson | Sportbloggen
"Köp liftkort med mobilen"
Teknik och Trender
Fler

Klubbkollen

Veckans klubbkoll

GP:s ANNONSER


Sök bland GP:s annonser

Kontaktinformation

RECENSIONER

SÖK RECENSIONER

Skivor
Film
Scenkonst
Konst & Design
  1. På TV Just nu

serier

Senaste nytt som mail

Senaste nytt i mobilen

gp.se: Systemkrav på gp.se | Regler och villkor för GP på nätet | Cookies | PUL | RSS | Musiken på denna Internettjänst tillgängliggörs med tillstånd från STIM/NCB.
mobil.gp.se: GP i mobilen | GP Sportzapp
Göteborgs-Posten: Kontakta GP | Om GP | Jobba på GP | Prenumeration | Läsvärdet | GP:s arkiv | GP som PDF
Huvudväxel: 031-62 40 00 | Postadress: Göteborgs-Posten 405 02 Göteborg | Besöksadress: Polhemsplatsen 5 Göteborg
Ansvarig utgivare: Jonathan Falck Webmaster: Webmaster Copyright © 1995 - 2010 Göteborgs-Posten