I sina tidiga kriminalromaner mejslade den norska författaren Karin Fossum fram ett bedrägligt lugnt vardagsperspektiv i vilket avgrundsdjup blottlades. Det resulterade ofta, som i till exempel Älskade Poona från 2001, i bärkraftiga berättelser om brott, svek och skuld, med fingertoppskänsla för språkliga nyanser och insikter i det mänskliga psykets vindlingar. Sedan dess har dock kvaliteten gradvis försämrats, både vad gäller gestaltning och handling.

Döden skall du tåla, den tionde delen i sviten om kommissarie Konrad Sejer, utgör dessvärre inget undantag utan är snarast en kvalificerad litterär bottennotering i ett författarskap som egentligen lovar så mycket bättre.

Ett spädbarn översköljs med oxblod, likbil beställs till en ALS-sjuk man, en nyligen födelsedagsfirad finner sin egen döds­annons i lokaltidningen, en mor får beskedet att hennes dotter råkat ut för en allvarlig trafik­olycka. Detta är bara några av de fula spratt som drabbar vanliga människor och konsekvenserna låter inte vänta på sig. Befolkningen börjar frukta, relationer krackelerar och dödsångesten frodas.

Förövaren, som presenteras tämligen omgående, visar sig vara en 17-årig pojke som lever ensam tillsammans med sin alkoholiserade mor och vars enda livlina är relationen till den åldrade morfadern. Redan med denna gärningsmannaprofil utsätter sig Fossum för betydande risker, och det står snart klart att hon inte klarar av den svåra balansgången mellan trovärdighet och psykologiskt mischmasch.

Av vad som med driv och känsla för nyanser hade kunnat resultera i skildringen av hur det okända och ogripbara plågar människan har nu blivit en studie av en olycksalig tonåring som helt enkelt inte går att tro på. Dialogerna är mer än lovligt styltiga och här och var har Fossum, om än förhoppningsvis ofrivilligt, solkat ner sin text med tveksamma formuleringar riktade mot såväl kvinnor som afrikaner och kineser. Detta är helt enkelt en mycket ofärdig roman.