Det är svårt att inte sympatisera med idén. I en värld där allt snurrar snabbare, där fragmentiseringen ökar skulle stora delar av all världens samlade kunskap plötsligt göras digitalt tillgänglig och sökbar. Kunskap som i de allra flesta fall legat fördold för dem som inte befunnit sig i fysisk närhet av ett enskilt bibliotek, en enskild samling.

Google Book Search alltså. Idén som får andra historiska projekt av insamlingstyp att framstå som företeelser i marginalen.

Att det var Google som drog igång det hela var inte särskilt konstigt. Dels hade man de ekonomiska och logistiska musklerna för att genomföra ett projekt som innebar en digitalisering av litteraturhistorien. Dels passade det in i Googles uttalade filosofi – att göra all världens information tillgänglig och sökbar för användarna.

För fem år sedan började inskanningsarbetet. Bok för bok. Sida för sida. Planerna tillkännagavs på bokmässan i Frankfurt 2004. Till sin hjälp tog Google ett 40-tal bibliotek runtom i världen. I dag, tio miljoner inskannade böcker senare, står litteraturvärlden delad. För eller emot Google. Ett faktum som inte ändrades av det avtalsförslag som lämnades in till domaren Denny Chin vid Southern District Court of New York den 13 november i år (se faktaspalten till höger) och som försökte bringa klarhet i några av de mest akuta frågorna. Där slogs det fast att i framtiden är det bara böcker som upphovsrättsskyddats i USA, Kanada, Australien och Storbritannien som kommer att skannas. Google Books 2.0 alltså. Vilken effekt det får för det ursprungliga målet – att skanna in 80 miljoner böcker – återstår att se. Just nu sitter jurister runtom i USA och försöker förstå effekterna av avtalsförslaget.

Google Book Search är, om det inte redan framgått, kontroversiellt. Traditionella strukturer utmanas med en kraft och hastighet som ingen hade kunnat förutspå för bara tio år sedan. En av de mest brännande stridsfrågorna under den långa juridiska kampen har rört upphovsrätten. Vem äger upphovsrätten till de böcker – på engelska orphan books – där det inte går att spåra upphovsrättsinnehavarna (fyra–fem miljoner av de hittills skannade böckerna utgörs just av dessa orphan books)? Och om det inte går att fastslå detta – är det okej att Google profiterar på dessa böcker? Att det finns stora affärsmöjligheter är uppenbart. En del av de framtida intäkterna i projektet väntas komma från annonsering i samband med att böckerna visas. En annan del från de avgifter Google skulle kunna ta ut av exempelvis bibliotek för att de ska få tillgång till de aktuella böckerna.

Och var det rimligt att, som Google gjorde de första åren, använda sig av principen att alla upphovsrättsinnehavare som inte uttryckligen sagt nej anses ha gett sitt godkännande till att göra sina böcker tillgängliga?

Men det finns andra invändningar. Från officiellt franskt och tyskt håll skickades åtskilliga inlagor till domstolen i New York. Där listades, mycket metodiskt, konsekvensbeskrivningar med skarp polemisk udd mot projektet. Den franska linjen var att boken är en produkt som inte går att jämföra med andra produkter – och hela idén med Google Book Search går stick i stäv med de värden som vi förknippar med den fria, obundna litteraturen som berikar världen och ger oss en mångfald i åsiktsbildningen. Ett högtidstal med gediget, franskt magstöd således.

Från tyskt håll varnades för integritetsfrågor – hur kommer Google att använda den information som lagras om varje användares boksökningar? En annan, gemensam, tysk-fransk invändning var att projektet i praktiken ger Google ett digitalt monopol över alla ”herrelösa böcker” – orphan books. Och hur skulle det se ut.

Ur ett användarperspektiv är Google Books en enastående uppfinning. Fullt utbyggt kommer det att erbjuda närmast oändliga möjligheter till fördjupning. Med ens blir stora delar av den samlade världslitteraturen tillgänglig och sökbar. Den sista detaljen är viktig. Böckerna blir sökbara. Många miljoner böcker i Google Books är nämligen OCR-skannade vilket innebär att det finns en automatisk teckeninkänning. Det går alltså att leta reda på en bok, skriva in ett sökord och få fram var i boken just det aktuella ordet finns.

Google Books förlänger också hållbarhetstiden för världens böcker högst väsentligt. När en bok väl blivit inskannad och tillgänglig digitalt spelar det mindre roll att den inte finns att tillgå i fysisk form. För den som är nyfiken kommer det fortfarande att gå att läsa den, söka i den.

I Sverige har en av de starkaste motrösterna tillhört Svenska förläggareföreningens ordförande Kjell Bohlund. I en debattartikel i slutet av oktober konstaterade han att ”Google är ingen historisk nödvändighet. Upphovsrätten kan fungera mycket väl även i den digitala världen”.

Intressant nog delades oron inför Google inte alls av Författarförbundet. Om det verkligen var så att Google Books på allvar hotade upphovsrätten, om det var så att förutsättningarna för världens författare kraftigt försämrades hade man ju kunnat tro att dem det handlar om, författarna, hade stått på barrikaderna och blåst i trumpeter. I stället skrev förbundets ordförande Mats Söderlund några dagar efter Kjell Bohlunds debattartikel att avtalet ”är förvånansvärt gynnsamt för författarna och översättarna. De får verkligen en stark ställning och kontroll över sitt material”.

Då ska man också veta att Sveriges största förlag Bonniers och Författarförbundet har haft en infekterad strid gällande ett avtalsförslag som Bonniers presenterade i våras. Så här sa Mats Söderlund i somras om förslaget: ”Det är tydligen möjligheterna att använda författarnas texter i e-boks- och print on demand-format som gör att Bonnierförlagen kastar anständigheten överbord. De digitala användningsformerna är naturligtvis värda lika seriösa författaravtal som de traditionella bokavtalen.”

Reaktionsmönstret från förlagsvärlden uppvisar flera likheter med vad som hände när musikbranschens strukturer sattes under press. Oförmågan att se och tolka förändrade konsumentbeteenden. Oförmågan att se och förstå vilka möjligheter ny teknik medför. Oförmågan att se och förstå vad globalisering innebär för traditionella branscher.

Förlagsvärldens motstånd handlar knappast om omtanke om sina författare. Motståndet ska snarare ses som en rädsla för ett förlorat försprång. Rädsla för en utveckling som inte går att kontrollera. Och, viktigast av allt, rädsla för framtida intäktsminskningar. Och det är en helt reell rädsla. På samma sätt som skivbolagen i många fall blivit ett överflödigt led mellan musikskapare och konsument när distributionen förenklats via nya digitala vägar är det lätt att tänka sig en liknande utveckling även inom litteraturvärlden. Alltså: författare lägger upp nya böcker digitalt som kan laddas ner till e-läsare, dator eller mobil. Författarna kan ta mindre betalt och samtidigt få mer över eftersom förlags- och distributionsledet försvinner. Vinnare? Alla utom förlagen.

En av Google Books högsta chefer heter Santiago de la Mora. Han sitter i London och bubblar av entusiasm när han ska beskriva framtiden. Att den är ljus råder ingen tvekan om. De hinder som finns kommer att övervinnas. Nu handlar allt om att bibehålla hastigheten, att fortsätta söka partnerskap med förlag runtom i världen och att inte tappa kraften i det stora inskanningsarbetet.

– Vi har gjort böcker från mer än 100 språk tillgängliga. Det är oerhört viktigt att vi ser till att det finns både bredd och djup i den litteratur vi skannar från alla dessa språk. Det är de krav våra användare har rätt att ställa på oss, säger han och fortsätter rada upp fördelar med projektet:

– De böcker som inte trycks längre genererar ju inga pengar till dem som äger rättigheterna till dem. Användarna hittar dem inte ens. Det här kan bli ett sätt att återuppväcka och ge dessa böcker ett nytt liv.

Santiago de la Mora är däremot påfallande ovillig att diskutera den stora oro som funnits bland europeiska stater och förlag runtom i världen. Han är övertygad att allt kommer att sluta lyckligt och ”tillfredsställande” för alla parter och det betyder inget annat än att det är just den strategi Googles väloljade pr-avdelning valt i förhållande till kritiken. Alltså: titta framåt, kommunicera användarnyttan och gå inte i svaromål.

Och här finns en spricka, nämligen den mellan bilden av Google som ett glatt kompisgäng som spelar hockeyspel med bakåtvänd keps och lattjoprogrammerar algoritmer någonstans strax innan Simpsons drar igång och den av ett multinationellt börs­företag vars huvudsakliga mål är att dra in så många miljarder som möjligt till sina aktie­ägare runtom i världen. Och frågan är vad som händer med den altruism som sägs vara en av drivkrafterna bakom Google Books om eller när vinstkurvorna börjar peka nedåt. Om det kan vi bara spekulera.