Kan det vara så? Vaknar man bara upp en morgon och känner sig gay?

När Kristina Hultman – tidigare redaktör på bland annat Bang och Arena – romandebuterar är det med en självbiografiskt inspirerad bok. Där huvudpersonen Clara Örtengren, också journalist, länge har levt villa-volvo-vovve-liv med man, två barn och ett hus under ständig renovering. Aldrig haft en tanke på något annat.

Några år efter att maken överraskande bett om skilsmässa, i sin nya lägenhet på Söder – eller rättare sagt, i en taxi – inser Clara att hon är förälskad i en kvinna. Hon som till och med varit homofob i sin ungdom.

Det är förstås inte något som hänt över natten, men ändå ett uppvaknande. Personligt och till en ny värld.

För Clara innebär det många frågor, från vad hon ska kalla sig – lesbisk? bi? – till vad det innebär för hennes mammaroll (ett potentiellt ragg visar sig inte klara av att hon är mor) och hennes umgänge. I jakten på sin identitet och plats gräver hon i litteratur, sig själv, sina vänner, bekanta och flickvänner. Hon märker hur omgivningen tittar på henne på ett nytt sätt (eller gör de verkligen det?). Krånglar hon till det för sig? Kanske. Men så här är det för henne, en fyrtioåring, att komma ut.

Den första, intensiva förälskelsen beskrivs som en pubertal känsla. Senare blir svårigheten inte bara att komma ut utan att som omvänd släppas in i den lesbiska communityn (om den ens finns) där alla känner alla – och svårigheterna fortsätter när Clara är inne och har fått ett par ex som också är där.

Kristina Hultman gör det privata politiskt. Hennes bok är viktig, en tegelsten som borde varit tunnare – och hon gör sig själv en otjänst genom att vilja så mycket. Undersökningen är en relationsroman. En komma ut-bok. En introduktion till lesbisk litteratur och feminism. Ett inlägg om kvinnokampen i Iran. Full av sidospår om kyrkobränder, fjällkor och annat. Den vill också diskutera med sig själv om sin tillkomst och sitt innehåll:

”Clara till Clara: ’Nej! Du kan inte skriva om allt. Vänd bort blicken. Försök fokusera på det som är viktigt.’ Clara till Clara: ’Men vad fan är viktigt då?’”