Häradsbetäckaren Bunny Munro är alltid sprängkåt och oftast berusad. Han reser runt i Sydengland och säljer skönhetsprodukter till hemmafruar som han undantagslöst försöker få i säng. Ofta lyckas han. Bunny må vara en alkohol- och sexmissbrukande skitstövel av grövsta slag, men nog har han kvinnotycke, åtminstone om han får säga det själv, en ”påsättare i världsklass”.

Den levande rocklegenden Nick Cave introduceras som skönlitterär författare på svenska med romanen Bunny Munros död – en berättelse om en man som tappat fotfästet och snabbt faller mot sin egen död. Inledningsvis begår hustrun självmord, trött på livet med en notoriskt otrogen make. Plötsligt har Munro en nioårig son att ta hand om. Han packar in honom och varuprovsväskan i sin Fiat Punto och ger sig ut på en självdestruktiv försäljningsturné.

Pojken älskar sin far men Bunny Munro har inget annat än kvinnliga genitalier i skallen. Hela hans sinne är uppfyllt av fantasifittor, gärna kändisars som Kylie Minogues och Avril Lavignes. Men är Bunny ens särskilt intresserad av sex? Knullandet är snarast ett sätt att fly egna känslor och förneka kärleken – den som sonen försöker ge honom och den han med lite ansträngning kunde ha fått från sin fru.

I längden är det svårt att inte tycka synd om Bunny med hans växande ångest, monumentala bakfyllor, hans paniska skräck. Samtidigt blir hans groteska mansgriseri alltmer komiskt. Romanen framkallar starka känslor, skratt och gråt. Hur ska det gå för den lille sonen med rinnande ögon som önskar att pappan slutade gråta ”så att han själv fick chansen”?

Nick Cave har skrivit en provocerande berättelse, nattsvart och galghumoristisk, om självförbrännandets idioti, om att frivilligt störta in i fördärvet – att välja ett liv och till sist en död med först flammande och sedan sorgligt sotiga kanter.