I en första kommentar direkt efter Peter Englunds offentliggörande säger hon:

"Jag tror det inte, jag kan inte tro det, jag förtjänar det inte".

I en andra kommentar, via ett pressmeddelande ett par timmar senare, säger hon:

"Jag är överraskad och kan fortfarande inte tro det, mer kan jag i detta ögonblick inte säga om saken."

Ytterligare några timmar senare, vid halvsextiden på torsdagen, håller nobelpristagaren Herta Müller en presskonferens i centrala Berlin.

- Jag kan fortfarande inte fatta det. Det här händer inte, säger hon i det överfulla rum där den snabbt arrangerade konferensen äger rum inför församlade journalister.

Inte rädd för skrivkramp

Hon befann sig hemma när beskedet kom, berättar hon, och känner inte att Nobelpriset gör henne till en varken sämre eller bättre författare. Någon skrivkramp till följd av uppmärksamheten räds hon inte heller.

- Efter varje avslutad bok tror jag att det är den sista. Men jag känner ingen rädsla för det.

På frågan om hon betraktar sig som en tysk eller rumänsk författare svarar Herta Müller:

- Jag antar att jag är en tysk författare för att jag skriver på tyska. Men jag vet inte, jag är kanske både och eller ingetdera?

Den tyske kulturministern Bernd Naumann med blombukett i hand har dock sin uppfattning klar i den frågan när han inför massmediauppbådet gratulerar Herta Müller med orden:

- Mest av allt är jag glad över ännu ett tyskt nobelpris!

Herta Müller prisas av Nobelkommittén för att hon "med poesins förtätning och prosans saklighet tecknar hemlöshetens landskap". Själv har hon en något enklare syn på sitt litterära språk.

- Mitt språk uppstår bara genom texten som jag skriver för att berätta det upplevda.

"Jättesvår att översätta"

Susanne Widén som var den första att översätta Herta Müller ("Flackland", 1985) till svenska minns däremot en utmaning i karriären.

- Hon är jättesvår att översätta eftersom hon har ett extremt poetiskt och sinnligt språk, men det var ett stort privilegium att få försöka. Herta Müller var absolut min favoritpristagare, en mycket värdig vinnare. Det är underbart att se vad hon gör med det tyska språket, säger Susanne Widén, som tycker att man bör läsa författarinnan, inte bara för det poetiska uttrycket, utan också för att det är en viktig vittneslitteratur om Europas folk i en historisk tid som fortfarande ligger oss nära.

Har del i framgången

Karin Löfdahl, som översatt sju böcker av Herta Müller vid det här laget, blir också hon väldigt uppvaktad av massmedierna under torsdagseftermiddagen. Lite jagad, och egentligen inställd på ett vattengympapass, hinner hon ändå uttrycka sin glädje över priset mellan tv- och radiosändningar.

- Det här är jätteroligt för mig också, jag har kämpat rätt ensam med henne genom åren, det är ju inte en massornas författare vi talar om. Nu känner jag mig verkligen motiverad att fortsätta, också för att jag genom åren lärt mig hennes stil och alltmer kan känna hur hon tänker när hon skriver.

Sannolikt har du väl en stor del i hennes framgång hos Nobelkommittén också?

- Det låter som musik i mina öron när du säger det, och ja kanske. Jag har ju haft glädjen att ofta bli omnämnd för mina översättningar.

Nobeltalet nästa

För Herta Müller väntar nu att fila på Nobeltalet inför den högtidliga ceremonin den 10 december. Då överlämnar kungen Nobelpriset på tio miljoner kronor samt en plakett i Stockholms konserthus.