– Jag är här varje år, säger låntagaren Eva Blom som kunde ta ett exemplar av boken "I dag hade jag helst inte velat träffa mig själv" med sig hem.

Men helst hade hon sett en annan vinnare.

– Jag lånar alltid nobelpristagarens bok för att jag ska veta att det var en värdig vinnare. Men varje år väntar jag på Joyce Carol Oates.

Tänkbara vinnare

Uppvärmningen inleddes på Biskopsgårdens bibliotek redan tidigt under förmiddagen. Böcker med sju-åtta tänkbara vinnare hade lastats upp på en bokvagn bakom disken. Förhandstippade Amos Oz bredvid Philip Roth, en hel rad med böcker av publikfriaren Joyce Carol Oates.

Men också två böcker med den tyskrumänske författarinnan Herta Müller.

Med bara tio minuter kvar tills den nytillträdde ständige sekreteraren Peter Englund ska öppna dörren till Börssalen i Stockholm för att avslöja årets pristagare börjar radion ljuda i bibliotekets högtalarsystem.

Liksom i biblioteksfilialer över hela landet bryts tystnaden för ett par minuter också i de ljusa lokalerna vid Vårväderstorget.

– Vi skulle ha haft en storbilds-tv en gång om året, säger studiebibliotekarie Anna-Carin Elf när hon försöker få in tv-sändningarna från SVT på datorskärmen.

Förhandstipsen är många.

– Kanske blir det en spansktalande författare i år, tror en kvinnlig låntagare i lång grå rock som lutar sig in över lånedisken för att följa skådespelet på datorskärmen.

– Kanske någon med judisk bakgrund, tippar Eva Blom.

Gillar Oates

Bibliotekarien Elisabet Setterborg har varit med många år tidigare och ansvarar för årets matchuppställning på bokvagnen.

– Jag har tagit fram sådana som jag har läst själv, några som är förhandstippade och några personliga favoriter.

Hon håller Joyce Carol Oates, men också den kanadensiske författaren Margaret Atwood som personliga favoriter.

– Hon håller verkligen hög klass, säger Elisabet Setterborg om den senare.

Ren anspänning

Anna-Carin Elf tar ett djupt andetag när det är dags för Peter Englund att offentliggöra pristagarens namn.

– Nu!

Kollegorna vid hennes sida knyter nävarna i ren anspänning. Alla blickar mot dataskärmen där Peter Englund tagit plats framför den höga vita dubbeldörren. Bara sekunder kvar till avgörandet.

När han nämner Herta Müllers namn blir det först tyst runt lånedisken, sedan glada miner, någon applåderar och bibliotekarien Elisabet Setterborg får avge sin mening:

Var det ett bra val?

– Ja, sakkunskapen säger det, men jag har inte läst henne själv.