Ingo Schulze är född i Dresden i det forna DDR. Sedan mitten av 90-talet bor han i Berlin. Som få har han lyckats med att skönlitterärt skildra den komplicerade situation som uppstått sedan murens fall och den tysk-tyska återföreningen. Hur komplexiteten återfinns på alla nivåer alltifrån ekonomi och politik ner i människors sinnen och hjärtan.

Adam och Evelyn utspelar sig sensommaren och hösten 1989. Månaderna strax innan och när muren faller. Adam och Evelyn är kontrahenterna i en vacklande kärleksrelation. Adam är ganska nöjd med sitt liv i DDR. Järnridån stör honom inte särskilt mycket. Som damskräddare av den klassiska skolan behärskar han tillskärningens svåra konst. Han är flitigt anlitad av modemedvetna kvinnor i olika åldrar som saknar tillgång till det flödande shoppingutbudet i väst.

Men Adam är också den lealösa typen av man som inte kan stå emot erotiska lockelser. Som skräddare har han full legitimitet att klä på och klä av sina kunder. Och flera är inte ovilliga. Hans flickvän Evelyn, som arbetar som servitris, har andra ambitioner, att studera på universitet och ta sig över till väst.

När hon en dag överraskar Adam i ateljén med en av hans kunder reagerar hon stenhårt och sätter upp kalla handen mot Adams ursäkter. Det är lätt att tycka illa om sådana som Adam, som ljuger slentrianmässigt och samtidigt förnekar att deras snedsteg och dubbelspel betyder något.

Oroligt undrar jag ett ögonblick om denna roman, huvudsakligen i dialogform, ska bli tröttsam och urarta till något som liknar ett realitydrama där folks vardagsgnabb upphöjs till pretentiösa djupsinnigheter. Själva intrigen är så här långt oroväckande banal. Oroväckande också för att jag inte har lust att ännu en gång läsa något ältande om allt detta småhattande och huttlande som döljs under snygga fasader och långsamt underminerar mellanmänskliga relationer.

Men Ingo Schulze är ingen vanlig såpaförfattare. Dock har han en eminent förmåga att ta över ett enkelt koncept och fylla det med innehåll. Med lätt hand för han snart läsaren vidare in i ännu fler förvecklingar samtidigt som perspektiven djupnar. Det hela utvecklas till en både rörande och tragikomisk historia.

Skelettet som håller uppe storyn är hur Adam försöker vinna tillbaka Evelyn. När hon packar väskan och sticker iväg till Ungern tillsammans med en väninna och en manlig kusin från väst, kastar sig Adam in i sin gamla Wartburg från 60-talet och tar upp förföljelsen av deras röda Passat.

De ska över till andra sidan. Dit Adam aldrig har tänkt sig så länge han var vid sina sinnens fulla bruk. Gränsen mot Ungern har överraskande öppnats och vid Balatonsjön samlas horder av unga människor från öst i ett slags hoppfull campingyra. Muren har ännu inte fallit. Camparna vistas än så länge i ett glättigt limbo mellan helvete och himmel.

Ingo Schulze har touchat ­Bibelns berättelse om Adam och Eva och paradismyten. Evelyn har visserligen lockat bort Adam från det som var hans lilla paradis. Men var han inte själv skuld till förloppet genom sin otrohet? Så fick hon kanske en välkommen anledning att förverkliga sina planer.

Till deras lilla trupp ansluter sig fler personer på flykt mot den hägrande friheten. Ingo Schulze låter det politiska ränksmideriet och det sjuka dubbelspel som blivit måttstock avspegla sig i samvaron. Vem har knullat med vem under föregående natt och vem kan man lita på? Sinnesstämningen pendlar mellan eufori och känslan av att hoppa över en avgrund.

Det är mera svart humor än tragedi. Ingo Schulze har ett mycket begåvat sätt att ta till vara och återge den absurda komiken som kan uppstå i vardagen. Att Adam under sin odyssé kör just en Wartburg får en extra dimension om man betänker att det var en bil som var starkt förknippad med Östtyskland, tills fabriken slutligen lades ner i början av 90-talet. Han blir mäkta sårad när folk på andra sidan gränsen kallar den veteranbil. Det finns heller inga reservdelar i väst till havererade östfordon.

Ingo Schulze har tidigare skildrat tillståndet efter murens fall. De växande klassklyftorna och arbetslösheten. Återföreningen innebar ingen sammanslagning av två likvärdiga storheter. Västtyskland var inte ett glamoröst DDR utan ett annat samhälle. Med facit i hand ser väl ingen något paradis någonstans.

I den nya romanen har Ingo Schulze alltså återvänt till tiden strax innan skranket rent geografiskt revs ner. Med en optimistisk tro på teknik och ett löfte om ekonomiskt välstånd som långt ifrån infriades för alla. Diskmaskinen får bli statist i en dråplig scen om vad man kan uppnå. (Vem har förresten inte upplevt diskmaskinen som en befrielse!) Hemma hos en familj i ett kök i väst får Evelyn undervisning om hur miraklet fungerar. Värdinnan är så pedagogisk och välmenande, när hon visar hur man rätt ställer in porslinet. Samtidigt lyser det om henne att hon är överlägsen. Det är uppenbart att det handlar om något mer än att slippa diska. Hur det gick för Adam och Evelyn? Ja, det får man också veta, men jag tänker inte avslöja det.