Göteborgs universitets kreative teolog, Ola Sigurdson, har presenterat en teologi om kroppen. Under rubriken Himmelska kroppar. Inkarnation, blick, kroppslighet har han skrivit om synen på kroppslighet i den kristna traditionen. Ingen teologisk uppgift kan väl i vår kroppsfokuserande och kroppsfixerade tid synas mera angelägen, särskilt mot bakgrund av den axiomatiska visshet vi alla bär på, nämligen att kristendomen är kroppsföraktande. Detta axiom i Nietzsches version är också utgångspunkten för Sigurdsons långa resa fram och tillbaka genom de olika kyrkliga traditionerna på de över 700 sidor sex års arbete lett fram till. Författaren bejakar påståendet men visar samtidigt inte helt oväntat att det är mycket mer komplicerat än så.
Som systematiskt arbetande teolog vänder sig Sigurdson till den kristna traditionen med frågan om den kan fungera som något mer än som leverantör av tidsbetingade svar på tidsbestämda frågeställningar. Med stor yrkesskicklighet, med fantasi och kunskap både på bredden och på djupet och med lyhördhet för samtida filosofisk debatt, visar han att så är fallet. Traditionen levererar material till byggstenar i nya teologiska konstruktioner som kan möta nya tiders frågeställningar. Insikten om alla formuleringars kontextavhängighet frigör till en mångfald av möjligheter i nya situationer. Den kristna kyrkan i dess många olika skepnader världen över har i dag generellt sett ett komplicerat förhållande till traditionen. Man skulle önska sig att Sigurdsons sätt att arbeta med traditionen blev mer vanligt förekommande inom den kristna livsvärlden.
Att kristendomen kommit att betraktas som kroppsfientlig är minst sagt anmärkningsvärt mot bakgrund av det som är den kristna gudstrons specifika särmärke, nämligen att "Gud blivit människa" i Jesus Kristus. Inkarnationen (förkroppsligandet) är namnet på den lära som uttrycker detta Guds människoblivande. Sigurdsons första uppgift blir att undersöka hur läran om inkarnationen växte fram och hur Jesu mänsklighet eller kroppslighet togs till vara under den dogmatiska utvecklingshistorien över det första stora kyrkomötet i Nicaea år 325 till mötet i Kalcedon år 451.
Det vilar ett abstrakt skimmer över hela denna historia där den konkreta kroppen lätt hamnade i ett undantagstillstånd. Det ursprungliga teologiska problemet gällde ju inte Jesu mänsklighet utan frågan hur gudsnärvaron i människan Jesus skulle uttryckas. Att det var asketiska munkar som ansvarade för de begreppsliga innovationerna under vandringen från den kroppsnära hebreiska kulturen till den av grekisk filosofi präglade medelhavsvärlden underlättade inte bevarandet av kristendomens ursprungliga kroppslighet.
Men samtidigt påvisar Sigurdson med stor tydlighet att Kalcedonformuleringarna var en historiskt betingad kompromiss som knappast syftade till att bli den normbildande slutpunkten på den teologiska brottningen med förhållandet mellan gudomligt och mänskligt i Jesus Kristus. Så blev det emellertid, och det är först i vår tid som teologer, inte minst genom feministteologins starka bidrag, känt sig fria att ifrågasätta och nyformulera.
Om blicken, konsten att se, handlar bokens andra del. Avsnittet känns fräscht och är spännande. Sambandet med inkarnationsavsnittet bevaras genom en redogörelse för bildstriden under seklerna efter Kalcedon och genom ikonens teologi i olika former. Vi påminns om att ingen blick är oskyldig eller neutral. Den är situerad, det vill säga historiskt betingad, förkroppsligad. Och vi lär oss att se på ett visst sätt i de kontexter där vi hör hemma.
Men samtidigt förbereds det tredje avsnittet, bokens huvudärende, om kroppsligheten genom att "den erotiska blicken" kommer i fokus. För svensk teologihistoria är detta intressant! Anders Nygren, lundaprofessor och sedermera biskop i Lund, präglade starkt förståelsen av den kristna kärlekstanken i generationer genom sin tolkning av eros och agape (grekiska ord för skilda aspekter på kärlek). Endast agape uttrycker den kristna självutgivande kärleken, Guds kärlek till människan. Eros står för människans begärande kärlek, den kärlek som vill äga och dominera den andre.
Den kristne ska bekämpa eros och ge utrymme i sitt liv för den gudomliga agape. Genom att tala om den erotiska blicken utmanar nu Sigurdson Nygrens schema. Eros står för ömsesidighet där agape står för ensidighet. Eros behöver inte bara vara själviskt begär, det kan också stå för längtan och det begär efter Gud som inte minst Augustinus skriver om. Genom att utesluta eros ur gudsrelationen i stället för att problematisera begreppet blir Nygrens teologi ett verktyg i kristendomens historiska kroppsfientlighet.
Framställningen i kroppslighetsavsnittet är som en bred flod, rikt på nya infallsvinklar. Med utgångspunkt i kroppens återkomst inom filosofin, frånvaron av en "naturlig" kropp och alla kroppars sociala konstruktion behandlar Sigurdson trons kroppslighet, alla kroppars relation till varandra och den enskilde troendes behov av den gemensamma kroppen, kyrkan och liturgin. Han behandlar sexualitet och vällust, olika slags sexuella relationer, klassiska och groteska kroppar, kroppars sårbarhet och kvinnor som offer, kroppens uppståndelse som kontinuitet och diskontinuitet med våra jordiska kroppar. Det känns fattigt att inte kunna ge rättvisa åt framställningen. Sigurdson skriver kalejdoskopiskt. När man tror att man fått grepp om en frågeställning skakar författaren om materialet och nya perspektiv framträder. Och något riktigt svar på frågan varför kristendomen blivit så kroppsfientlig får jag inte, däremot en mängd argument för att det inte borde ha blivit så och att möjligheter till en kroppsbejakande teologi föreligger.
Mina avslutande formuleringar är främst pedagogiska. Sigurdsons breda framställning innehåller kreativa bidrag till nästan samtliga teologiska tvistefrågor inom och mellan de kristna kyrkorna. Hur får man kyrkoledare och gräsrotsteologer att läsa en krävande bok på mer än 700 sidor? Varför blev den inte utgiven som tre olika böcker? Boken förtjänar att bli en klassiker. Men då måste den bli betraktad som en gruva dit man kan återvända för att hämta ständigt nytt material som belyser och inspirerar alla de frågeställningar som har med kroppen att göra. Och det tycks ju gälla allt i himlen och på jorden.