Bokhyllningen Kod 400 av debutanten Sophie Divry (Sekwa) är en rasande monolog där bibliotekarien på geografiavdelningen i en fransk landsortsstad ondgör sig över klassificeringssystem, över att inte vara sedd, över att livet går henne förbi.

”Kod 400 ger röst åt den tysta och anonyma bibliotekarie vi alla känner” står det i baksidestexten. Gör vi? Att dra de bildade och engagerade bibliotekarierna i den landsortsstad där jag bor över en kam på detta vis låter sig inte göras.

I boken skiner bibliotekariens passion för kunskap och böcker igenom. Det är lärt, roligt och tidvis skarpsynt. Inte minst beskrivningen av ”den vite mannen”. Han mellan 30 och 50 år, som aldrig skulle gå till ett bibliotek, som vuxit upp med pengar och bildning men själv anser sig vara self-made, med en position skapad enbart av egen kraft.

Ibland balanserar Divry på gränsen till det putslustiga och då blir det mindre bra, likaså när texten tangerar det smågnälliga och bitvis blir oengagerande. Men som en lättläst pendang till portvakterskan i förlagets tidigare succé Igelkottens elegans, också hon en högt bildad person gömd för omvärlden, fungerar Kod 400 utmärkt.