Nyligen kom Sara Granérs tredje seriealbum. All I want för christmas is planekonomi, titeln känns igen från en serie hon ritade för GP inför julen 2010 men här har hon funderat vidare på ett annat ekonomiskt system.

- Det här med planekonomin kommer ur en känsla av panik över förbrukning av jordens resurser, man står där i ett Åhlénslandskap fullt med pryttlar som man vet har produceras på andra sidan jorden under dåliga förhållanden. Då är det trösterikt att tänka på hur man skulle kunna leva på ett annat sätt, att fantisera fritt om ett annat ekonomiskt system.

Serien handlar inte om att sluta konsumera utan om att sluta producera en massa saker vi inte behöver.

- Jag tror inte på någon fantastisk lösning i att alla ska sluta köpa saker. Men det kan ju kännas skönt att känna att man faktiskt inte behöver, säger Sara Granér på telefon från Malmö.

Det är förmiddag och hon har dröjt sig kvar hemma en stund innan hon ska ge sig av till sin arbetslokal som hon delar med fem andra tecknare. På lördag kommer hon till Trappan i Folkets hus i Göteborg för en författarfrukost.

Det nya albumet är lite större än de tidigare, nu finns plats för mer text, och serier som löper över flera sidor. Ett format som varit jobbigare men som samtidigt givit en större frihet.

- I enrutingarna fick jag inte plats med så många bokstäver och jag fick ofta tänka om. Det är skönt att inte vara så begränsad. Nu kan jag också jobba mer tematiskt, som med avsnitten om marknadsekonomin och kapitalismen.

De karaktäristiska djurfigurerna finns förstås med. Det började med ett litet djur i en anteckningsbok, ett telefonklotter som liknade en tiger som hon ritat någon gång när tankarna varit på annat håll.

- Jag gillade den och började hålla på med den. Men när den skulle få plats i en serieruta fick jag trycka ihop anatomin och den fick större huvud och blev annorlunda.

Grisbjörnhunden var född och började ta plats i olika skepnader serierutorna. På senare tid, efter en Japanresa, har även en och annan panda dykt upp.

Det är fortfarande nyhetsrapporteringen som är Sara Granérs främsta inspirationskälla. Ibland är det innehållet i det som sägs, men lika ofta är det hur något sägs som får igång henne. Som rapporteringen av upploppen i England, där hon vänder på perspektiven och skildrar en annan "problemgrupp" på samma sätt som det rapporterats om ungdomsupproren: "arga gubbar som driver omkring i aggressiva gäng, går på möten, skriver på papper och fattar riksdagsbeslut ..."

- Det börjar ofta med en känsla av irritation och så gräver jag vidare i den upplevelsen och jobbar utifrån det.

Senaste irritationsmomentet var Leif Pagrotskys skattepolitiska utredning.

Till det nya albumet har Sara Granér gjort mer research än tidigare. Läst konstiga artiklar på nätet, gått i studiecirkel om David Harveys Kapitalets gåta. Men hon har också använt sig av Magdalena Ribbings och Isabella Löwengrips böcker.

En ny serie brukar börja med texten, det är den biten hon tycker är svårast. Men det kan vara bra att utgå från bilden ibland, tycker hon, och när hon tröttnar på den vanliga formen kan det bli ett kollage i stället.

Serierna har också öppnat en väg till andra uttryckssätt som måleri, skulptur och film. Just nu skriver hon teatermanus tillsammans med tecknarkollegan Liv Strömqvist som var med och startade det feministiska serieskaparnätverket Dotterbolaget i Malmö 2005. Utan Dotterbolaget är det inte säkert att Sara Granér hade fortsatt som serietecknare efter att hon gått ut Serieskolan.

- Det gjorde att jag hade en fot kvar på seriescenen efter skolan, blev inspirerad, uppmuntrad och stöttad. Dessutom är det roligare att åka på festivaler om man har sällskap.