I tjugo år tecknade Don Rosa Kalle Anka-serier men problem med synen fick honom att sluta 2006. I dag åker han runt på mässor och möter sina fans.

Att signera böcker och album i nio, tio, elva timmar i sträck är bara roligt. Hjärnan är visserligen mos efteråt men det är mötena med serieälskarna som gör allting något värt. Åtminstone här i Europa, där intresset för Kalle och hans vänner är betydligt större och mer genuint än i USA. Där är folk mest ute efter ”något de kan sälja på e-bay …”

– Det jobbiga är när jag inte hinner med alla som kommit, det är frustrerande, berättar han i mäss­vimlet.

Han pratar på till synes nästan utan att andas och allt som oftast försvinner ordet ut i sorlet.

En äldre syster öppnade hans ögon för serier och redan sex år gammal började han rita egna. Carl Barks ankor blev snabbt favoriter och mest av alla Farbror Joakim. Någon rädsla att ta sig an de ikoniska figurerna hade han aldrig utan sa helt sonika till det lilla förlaget som gav ut dem i mitten av 1980-talet att han var ”född att teckna dem”.

En av hans största bedrifter är att lägga pussel med alla figurer Carl Barks skapat och rita ankornas släktträd.

– I Italien blev det förstasidesstoff, familjebanden har ju alltid varit starka för italienarna, säger Rosa som själv har italienskt påbrå.

Efter Bokmässan ska Don Rosa vidare till andra Europeiska mäss­or, bland annat i Finland där de är som galna i Kalle Anka. Annars håller han sig helst undan folkvimmel hemma på sin ensliga gård i Kentucky. Och odlar chilifrukter.

Han tar alltid med ett gäng på sina resor och nu gräver han runt bland färgglada frukter längst ned i ett kylskåp. Berättar livligt om färger, former och fantasifulla namn.

– Jag brukar ha en skål med mig när jag signerar. Ät dem inte, säger jag men en del av det ”roliga” är ju att se folk provsmaka. Fast världens starkaste chilifrukt, Trinidad Scorpion som jag också odlar, har jag inte vågat smaka på …