Citat ur min dagbok den 28 augusti 2012:

”Vill inte vakna trots att jag inte kunnat sova på flera veckor. Vill bara ligga i min säng och stirra i taket och glömma alla de kränkningar och förtal som förföljer mig på nätet. Vet inte när jag åt sist.”

Alla dessa förföljelser började för någon månad sen, i samband med mitt boksläpp av Bakom den nakna huden: en berättelse om avklädning. Trodde inte att kombinationen av orden striptease och feminism var lika med att få en dödsdom hängande över sig. Trodde inte att det skulle väcka så mycket ilska hos folk då de fick reda på att en journalist gömt sig, wallraffat runt på en strippklubb för att sen skriva en bok om det, om dem. För det är ju om dem jag skriver – dessa ensamma män som hänger i barer på strippklubbar, som tjatar öronen av de tjejer som jobbar där om varför de INTE får knulla med dem. ”Vi är ju med i EU, så varför får jag inte knulla med dig?”, som de säger.

Jag tror inte att någon av de män som hotar eller förtalar mig på nätet har läst min bok eller någonsin kommer att göra det. Deras intelligens verkar vara begränsad till att i kommentarsfälten kalla mig för hora och feministfitta och en massa andra saker som jag inte ens visste att jag var. På Flash­back har de hängt ut min adress och mitt telefonnummer. Där har de också valt att föra rasistiska spekulationer om mitt efternamn, och skapat länkar för att diskutera den bild på ett främmande, uppfläkt kvinnokön som en bloggerska länkade till i mitt namn. Dessa män diskuterar om det är mitt kön eller ej.

Det första polisen frågade mig då jag tillslut valde att göra en polisanmälan var om jag hade gjort en anmälan till Google och Flashback för att stoppa alla kränkningar och förtal. Berättade att jag hade gjort detta.

Någon vecka senare fick jag beslutet från polisen som löd: Förundersökning inleds inte. Insåg att jag var rättslös.

Vad är det som egentligen hänt med er män som hatar kvinnor på nätet tills ni är helt blåa i ansiktet? Vad är det som får er att så fort en kvinnlig skribent skriver något, eller så fort det skrivs om en kvinna som gjort något fantastiskt, så måste ni pissa ner kommentarsfälten med ord som: Hora. ­Feministfitta. Pissluder.

Jag tycker inte att dessa kränkningar mot kvinnliga skribenter, feminister, flickor, eller andra kvinnor ska bagatelliseras. Men när varken polis, åklagare, Flashback, Google, twitter, eller Facebook vill ta något riktigt ansvar för vad som sker på nätet så visar vårt ”så kallade” jämställda samhälle att jag som kvinna kan kränkas hur mycket som helst utan några konsekvenser alls.

Jag visste inte att det fanns så många rädda män. Män som hatar kvinnor.