I  slutet av september glider som vanligt Bok- och biblioteksmässan av stapelbädden här i Göteborg. Under fyra laddade dagar spelar boken, författaren, förläggaren och publiken huvudrollerna. Det har blivit en tradition, och mässan tillhör definitivt Göteborg. För en del år sen försökte Stockholm röva till sig mässan, men misslyckades skändligt. Den försvann i huvudstadens redan överhettade utbud av evenemang. Sen dess är det ingen som vågar flytta den från Göteborg. För egen del har jag varit där regelbundet i minst tjugu år. Det betyder att jag tillbringat nästan tre månader av mitt liv bland förlagsstånd och myllrande människor.

Fortfarande är det mig obegripligt att man inte har lyckats lösa problemet med den dåliga luften. Efter de långa dagarna har jag sett mitt ansikte i en spegel och alltid mötts av trötta ögon och syrefattigt huvud. Jag har i något sammanhang föreslagit att man från mässledningens sida borde lära av casinon i det stora landet i väster, där man då och då sprutar in syre i lokalerna för att pigga upp spelarna. Varför kunde man inte också göra en alltmer uttröttad skara författare och and­ra medverkande lite mer alerta när huvudvärken lurar bakom tinningarna?

För min del kommer jag detta år att bryta traditionen. Jag har sagt nej till alla förfrågningar: jag kommer att hoppa över mässan. (Med ett undantag: jag ska prata med GP:s kulturchef i GP:s monter.) Jag känner att jag smiter för att kunna komma tillbaka med friskare krafter och mer lustfyllt sinne nästa år.

Då och då klagas det över mässan. Den påstås vara ett kommersiellt jippo eller motsatsen; något för en allt glesare bokläsarelit. Båda påståendena är lika enfaldiga. Naturligtvis är mässan till för att presentera och sälja varor. En klok förläggare vet: vem som helst kan publicera en bra bok, men att sälja den är en annan sak. Att det sen finns ett antal deltagare under mässan som säljer krimskrams, och där man svårligen kan hitta någon koppling till bokmarknad och bibliotek, är något man får leva med. Det är något som man inte behöver bry sig om. Säg en marknad som inte på något håll säljer krims!

Böckerna får spela huvudrollen under dessa dagar. Och det gör dom med råge. Inte minst borde mässan i Göteborg – för övrigt den största bokmässan i Norden – klargöra för alla att boken lever i högsta välmåga. Den är minst av allt död och på väg att ersättas av elektroniska texter. Frågan om bokens överlevnad är fel ställd. Det handlar inte om bokens vara eller inte vara, som om en melankolisk författar- eller förläggarhamlet stod framför oss och ställde frågan om ”att vara eller inte vara”; frågan handlar om att böcker åter en gång i historien kommer att distribueras på ett nytt sätt. Det har hänt tidigare och det kommer att hända igen.

Jag är tillräckligt gammal för att minnas den sensation som pocketboken innebar när den kom för 50–60 år sen. Plötsligt var det möjligt att skaffa böcker till rimliga priser. Det blev ett helt nytt sätt att distribuera texter. Nu står vi inför den elektroniska boken som har kommit, inte bara för att stanna, utan även för att ta en allt större del av marknaden. På samma sätt som man en gång löste upphovsmännen/kvinnornas ersättningar för film/video genom en avgift, kommer man också att lösa detta problem när det gäller författarnas upphovsrätt genom e-böcker. (Det kommer alltid att finnas en grupp människor som menar att upphovsmän/kvinnor inte ska ha nåt betalt. Allt fiske ska vara fritt. Men så blir det inte, såvida inte en författare själv bestämmer att han/hon vill att så ska vara i det enskilda fallet.)

Med den nya utvecklingen som alltså handlar om distribution kan vi ana oss till radikala följdverkningar. Att en av de största bokhandlarkedjorna i USA har gått i konkurs är en hotfull svala som förebådar stora ändringar även i vår del av världen. Det kommer att bli färre och större bokhandlar; fler människor kommer att handla via nätet. Men däremot tror jag att antalet antikvariat kommer att vara stabilt, åtminstone över en överskådlig framtid. Fortfarande är det många som helst avstår att ta med läsplattan eller datorn i sängen för att läsa text: boken i sin klassiska form tilltalar fortfarande en majoritet. Hur det kommer att se ut om 10 eller 20 år kan ingen veta.

Men att boken, som kunskapsförmedlare och kulturbärare kommer att överleva råder det inga tvivel om. Boken är ett överlägset instrument att ta i handen när man vill förstå varför man lever.

Därför kommer det som vanligt att vara smockans fullt under mässan i Göteborg.

Boken ligger sannerligen inte på någon sotsäng!