Föräldralös pojke – check. Får sällskap av en flicka – check. Jagas av mytiska elakingar, måste rädda någon, har en hemlighet – check. Kan kommunicera med ett djur – check. Men här är det inte nordisk järnålder utan för 3 500 år sedan, under bronsåldern i Grekland. Den tolvårige getherden Hylas blir under sin flykt kompis med en delfin och en prästinnedotter (trots statusskillnader och kulturkrockar), men dras också in i vad som tycks vara ett storpolitiskt spel.

Den utstötte är första delen i slukar­åldersserien Bronsdolken, Michelle Pavers ”uppföljare” till populära Vargbröder. Utan att vara en kopia är många beståndsdelar liknande – men kanske inte riktigt lika effektiva. Tempot är högt, det är lätt att hänga med och lagom läskigt och övernaturligt. Paver skriver om överlevnad på olika nivåer, själsligt och mer praktiskt, och väjer inte för att låta sina unga hjältar jaga, döda djur eller äta opatitligheter som sjöborrar.

Men med tanke på hur mycket tid hon ägnar sig åt research – på Bokmässan på lördag pratar hon om just Den livsfarliga researchen – hade jag önskat att berättelsen innehöll ännu mer smaker, lukter och texturer.