Du lämnar ut dig själv och andra, har de som förekommer i boken fått läsa innan den gick i tryck?

- Nej. Jag borde låtit min fru läsa, tyvärr blev det inte tid till det. Jag var lite rädd också. Nu har hon läst och undrar varför jag måste rota i sådant som ligger långt bakåt i tiden, som jag dessutom redan skrivit om i romanform. Hon har onekligen en poäng.

Du beskiver din vilja att synas som ett gift som du bekämpar. Du tycks inte vara så lyckosam i den kampen?

- Det kan man ju tycka, men jag säger faktiskt nej till en massa saker. Fångarna på fortet och olika debattprogram. Planen är att skriva mer och debattera mindre.

Upplever du en skillnad mellan att synas och bli sedd?

- Absolut. I början ville jag bara synas, då spelade det ingen roll om jag blev sedd. Nu handlar det nästan bara om att bli sedd. Nu har jag ironiskt nog ingen användning av att vara känd. Jag har familj och barn och är aldrig på krogen efter klockan fyra på eftermiddagen. 1992 levde jag som om jag vore känd, fast ingen jävel visste vem jag var.

Fotnot: En längre intervju med Marcus Birro finns att läsa i tisdagens pappersupplaga.