Sveriges första kollektivroman kallar förlaget X Publishing Avståndet mellan. 24 författare samsas mellan pärmarnas pendeltågsfärder bland Stockholmsområdets hållplatser, med var sina perspektiv, personer och röster.

Att förlägga en kollektivt skriven roman till just kollektivtrafiken är ett smidigt sätt att rymma så många skilda stilar och berättarröster. Här avlöser skildringarna varandra i samma takt som människor stiger av och på tågen, utan att någonsin mötas. Tågens slutna rum av icke-vald samvaro möjliggör de korta nedslagen i människors berättelser, samtidigt som avståndet mellan vagn och plattform är mindre än det mentala avståndet mellan resenärer på samma tåg. Det är med andra ord en väl genomtänkt idé.

Däremot gör det breda författarurvalet att det rent textmässigt spretar rejält. Här ryms väl bearbetad prosalyrik, genomtänkt stilistik och gripande gestaltningar. Men samtidigt är det ofta uppenbart att få av de medverkande skribenterna är erfarna skönlitterära skribenter och att merparten av tidigare publicerade författare skriver ungdomsromaner och därför lägger sig närmare barn- och ungdomslitteraturen. Avståndet mellan har också en ambition att gestalta ”ett tvärsnitt av Sverige i dag”, vilket ofta blir övertydligt i texterna. Litteratur som förtvivlat gärna vill säga något viktigt om samtiden förlorar ofta i gestaltning, då idén blir alltför övergripande.

Avståndet mellan är en utmärkt introduktion till skrivande för gymnasieelever, då den uppvisar en stor bredd i prosa och lyriskt skrivande. Som läsning betraktat ska den snarare ses som ett litterärt experiment än en helgjuten roman. Liksom avståndet mellan människorna i boken blir det språkliga avståndet mellan texterna alltför stort.