Gösta Friberg | Andra världskriget på Söder
Lyrik
Gösta Friberg | Andra världskriget på Söder
Bonniers
På Gösta Fribergs Södermalm får alla plats, skriver Mikaela Blomqvist som läst hans senaste diktsamling.
Relaterat
FLER BOKRECENSIONER
- 22/05
- Sigrid Kahle | Att vilja sitt öde – trots allt (Böcker)
- 20/05
- JONNA BJÖRNSTJERNA | Djupsjöns hemlighet (Böcker)
- 20/05
- Elin Bengtsson | Mellan vinter och himmel (Böcker)
- 20/05
- Torbjörn Flygt | Var man (Böcker)
- 07/05
- Katarina Sandberg | Vi är inte sådana som i slutet får varandra (Böcker)
- 06/05
- Thomas Halling | Elsa 12. Och han som heter Eddie/ Eddie 12. Och hon som heter Elsa (Böcker)
- 06/05
- Åke Smedberg | Borges i Sundsvall (Böcker)
- 06/05
- Jenny Åkervall | Jag tjänar inte (Böcker)
- 02/05
- Johannes Heldén | Ljus (Böcker)
- 02/05
- Roy Jacobsen | Ånger (Böcker)
- 02/05
- Annika Persson | Jag vill ju vara fri – en bok om Lena Nyman (Böcker)
- 30/04
- Leonora Miano | Sorgsna själar (Böcker)
- 29/04
- Janina Kastevik | Slottet av is (Böcker)
- 29/04
- Stian Hole | Den gamle mannen och valen (Böcker)
- 29/04
- Iris Johansson | Ett annorlunda liv (Böcker)
Dagens genomgentrifierade, hipstertäta Södermalm med sina dyra kaféer, dyra lägenheter och dyra second-handbutiker har nog utöver viss bevarad bebyggelse mycket lite gemensamt med den arbetarstadsdel den ursprungligen var. Gösta Friberg har dock i sin poesi alltid haft en fallenhet för att hitta beröringspunkterna med historien i den ständigt föränderliga stadsdelen. Så också i nya diktsamlingen Andra världskriget på Söder där han låter avtäcka området lager för lager. Från samtida ögonblicksbilder från systemet på Folkungagatan eller en parkbänk vid Björns trädgård rör han sig via ett hus eller gatunamn tillbaka till sitt barndoms 40-tal bland barnrikehusen.
I titeldikten som med tilläggsnamnet ”lekar och riter” utspelar sig på gårdarna kring och i lägenheterna i dessa hus hinner Gösta Friberg skickligt teckna såväl flera livsöden som ett tidsporträtt som är så livfullt och skarpt att det närmast ter sig som en spelfilm. Fribergs poesi har nära till prosan och är skenbart enkel men orden är valda med omsorg och kasten tvära.
Med rummet som enda konstant flyter årtiondena samman och Gösta Fribergs blick på dagens Södermalm är en annan än den gängse. Han söker sig framförallt till det udda och utstötta. Det är bagladys, uteliggare och pundare, ofta porträtterade närmast som hjältar. Inte minst blir denna blick tydligt när Friberg läser samman persiske poeten Rumi med sitt Söder eller när han i en svit med naturdikter vänder sig från staden. Skogen ter sig här lika rikt befolkad som Götgatsbacken, eller omvänt: Friberg tecknar Södermalms naturinvånare på samma sätt som insekter och smådjur i skogen. Det finns något genomsympatiskt med det: på Gösta Fribergs Södermalm får alla plats.























