Hayat Shah bor i Milwaukee, författaren Ayad Akhtars barndomsstad. Båda är första generationen pakistan- amerikaner. Visserligen är Apelsinskalen, Akhtars debutbok, en roman, men knappast hade Akhtar förmått att skildra sin huvudperson Hayat och hans uppväxt utan en stor förtrogenhet med miljön och med de specifika problem som kan uppstå inom en släkt som relativt nyss etablerat sig i ett sekulariserat icke-muslimskt samhälle.

Det är 80-tal och Hayat är elva år när han får sin första koran av moster Mina som flytt ett förtryckande, våldsamt äktenskap i Pakistan. Så börjar hans intensiva studier av islam, samtidigt som sexualiteten vaknar och Mina blir hans idol i alla avseenden. Romanen följer den unge pojken fram till universitetsåren och den begynnande kärleken till en ung judisk studentkamrat.

Ayad Akhtar har alltså skrivit en klassisk utvecklingsroman, men inte bara det. Han skildrar samtidigt konflikterna inom islam mellan ultraradikala och toleranta, mellan män och kvinnor och därtill mellan muslimer och judar och kristna, troende eller icke. Allt gestaltas, granskas och konfronteras genom och inom den unge Hayat. Akhtar beskriver med självklar sakkunskap hur livet kan te sig i ett sekulariserat invandringsgeneröst samhälle i en välmående amerikansk förort.

Apelsinskalen är onekligen en underhållande, spännande roman, men de höga kunskapsförmedlande ambitionerna går ibland ut över personteckningarna. Att Ayad Akhtar studerat filmregi vid Columbia University förvånar inte. Han vilar inte i språket utan fyller sin roman med så många dramatiska förvecklingar att berättandet inte rymmer några undertexter, som fördjupar. Det är lite synd, men kompenseras till en del av den energi med vilken han skildrar sin huvudpersons dramatiska resa till vuxenvärlden.