”Författarna drömmer varandra tänkte jag. De sover och drömmer varandra”, skriver Ulf Eriksson i nyutkomna romanen Kortfattad besvärjelse av taxichaufför. En bok fullproppad av litterära referenser, och samtidigt ett påhitt rakt igenom. Inget konstigt med det egentligen. Själva definitionen av fiktionen är väl att den först blir till i sin skapares huvud, oavsett verklig existens av det aktuella historiebyggarmaterialet. Vem som för ordet är ibland inte helt klart i den här berättelsen. Men man får alltså förutsätta att den är författad av Ulf Eriksson, och sen fundera ett varv på eventuella fel och förtjänster.

Helt kort handlar denna roman om en person, som sitter och läser igenom själva boken hos en vän. Som titeln antyder ryms här bland andra ett par försvunna taxichaufförer, men även symbolmättade tomater och en novellist vid namn Edgar Topos får gott om plats mellan pärmarna. Kanske är det faktiskt den senare som skrivit alltihop. Föga förvånande upptäcker hursomhelst läsaren, att den där berättaren från bokens början också dyker upp i dess slut. Däremellan spelar små pappersflygplan med spännande meddelanden och en dvd-bild som går att kliva in i en inte oväsentlig roll. Relevansen för och sambandet mellan de skilda (litterära) världarna begriper man inte alltid. Men Eriksson är ju såväl lite långsökt, storsyftande konstruktör, som författare på språkligt lekhumör. Det är väl därför man stundom kan tappa tålamodet med Kortfattad besvärjelse över taxichaufför, och ändå bitvis road läsa vidare.

Lisa Ahlqvist